Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
ha framhållit, att konkurrensen i hafsbandet är hårdare än eljes, måste
jag kalla detta ett dåligt referat. Jag har sökt häfda motsatsen.. För
att kort rekapitulera min tankegång, i den mån den har afseende på
SELANDERS teori: 1) De stora vattenytorna i hafsbandet göra:spridningen
vansklig för en hel del växter; somliga måste anses helt utestängda, så-
vida ej lyckosamma tillfälligheter inträffa; öfriga äro således befriade
från konkurrensen med dessa. 2) Vinden och edafiska förhållanden sam-
verka att göra den yttersta skärgårdszonen trädlös; den brist på beskugg-
ning, som härigenom uppkommer, utesluter ytterligare en del arter från
konkurrensen. 3) De ännu återstående växterna konkurrera under för-
hållanden, som afvika från de normala genom konstant hög luftfuktighet
och saknad af. skugga. Det är af allt detta att vänta, att hafsbandets
växter skola ställa mindre preciserade kraf än inlandets. I verkligheten
utmärkas både vegetationen och floran af stor brokighet, så att hydro-
fila och xerofila, nordliga och sydliga arter: växa om hvarandra. Det
är väl då omvändt sannolikt, att förändringar i hydrometeorer böra åstad-
komma relativt små förskjutningar ute i hafsbandet, mindre än i inlandets
nogare afbalanserade jämviktsförhållanden arter och samhällen emellan,
i alla händelser ej större, som SELANDER nu vill ha det till.
Snarare får man väl för att få en förklaring till SELANDERS iakttagelse,
om: den visar sig riktig, tänka sig saken så att ä den yttre skärgär-
dens neutrala mark gror och lefver kvar hvad som händelsevis kom-
mer dit genom bombardemanget af frön från fastlandet, ehuru på grund
af markförhållandena blott å glest liggande lokaler, hvarifrån, om frö-
bombardemanget från fastlandet minskas eller upphör, endast ett klent
bombardemang kan fortfarande riktas mot event. efteråt uppdykande öar,
så att man godt kan förstå en eventuell saknad af träffar, då träffpro-
centen på. grund af de väldiga vattenytorna måste vara mycket låg.
Denna förklaring synes. mig åtminstone sannolikare än hans egen med
dess hjälphypotes om växternas spridning genom plötsliga blixtoffensiver,
en idé med starkt tycke af den gamla geologiens katastrofteori. Att
i alla händelser vattenytornas storlek är någonting, som man ej får
slömma bort vid ett resonnemang, som rör hafsbandet, synes mig
själfklart, ehuru det förefaller SELANDER »knappt ha med saken att
göra»... Därför synes mig ej heller, för att nu komma med en sista an-
märkning, hans jämförelse mellan Stabboö och Mörtöklubb rätt lyckad.
Mer öfvertygande hade en jämförelse varit mellan två något så när lik-
belägna öar med olika höjd. Stabboö ligger i själfva hafsbandet med
hela hafvet vräkande på från sydost, är omfluten af kilometerbreda fjär-
dar, som sent isläggas, och ligger en half mil från närmaste relativa
fastland (Utö). Mörtöklubb är en inomskärsholme, skyddad af en dubbel
barriär af tattliggande öar, närmast Gillinge och Villinge. arkipelager,
därutanför Biskopsö och Långviksskär. Den sammanhänger genom Mörtö
med Nämndö, ett relativt fastland, endast med ett par hundra meter
breda, lange islagda sund emellan. Undra sedan på att dess flora är
rikare, mer fastlandsaktig än Stabboöns!
Lars-Gunnar Romell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
