Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d e n rt hs 2627
855
torfmarkernas vegetation). Men utom dessa nu nämnda äro säker-
ligen, då det gäller finare detaljer, äfven sådana smärre förändrin-
gar af ståndorten af vikt, hvilka åstadkomma, att vegetationen år
från år är utsatt för olika betingelser [t. ex. vattentillgång, temperatur-
förhållanden, i fjällen äfyen den ej fullt stabila snöfördelningen
eller tidpunkten för snösmältningen (jfr härom Fries 1913, s. 255)
0. S. v.. Alla dessa omständigheter framkalla svårigheter vid asso-
ciationsbegränsningen utöfver sådana, som måste finnas, då de olika
bestånden vid gränserna åtminstone i regel i en mer eller mindre
bred zon successivt öfvergå 1 hvarandra, lika väl som diskordanser
sällan möta i fråga om ståndortsväxlingarna. Om man icke till-
räckligt beaktar omständigheter sådana, som de senast anförda,
kan lätt en vanföreställning uppstå, att växttäckets sammansättning
är i vida högre grad beroende på tillfälligheter, än hvad som fak-
tiskt är fallet. De kunna också medföra, att större fasthet i fråga
om vegetationstypernas fördelning och sammansättning kan föreligga
i en trakt än i en annan, allt efter stabiliteten i de ekologiska be-
tingelserna och allt hvad därtill hör.
I anslutning till det nu sagda torde det vara lämpligt att i kort-
het beröra uppfattningen hos de författare, som anse, alt man till
grund för vegetationsbeskrifningarna bör lägga utvecklingshistoriska
synpunkter. Jag har redan omnämnt den stora roll sådana spelat
hos Hurt och hans festa efterföljare i Norden. Af dessa ha de
dock aldrig ansetts böra bilda grundvalen för beståndens och vege-
tationstypernas gruppering. Däremot ha de varit ledande vid ma-
terialets slutliga bearbetande. I och för sig är naturligen intet att
invända mot ett sådant förfaringssätt. Men man får akta sig att
konstruera utvecklingsgångar äfven i sådana fall, där dylika absolut
icke förekomma. I detta hänseende ha många försyndelser ägt rum,
särskildt emedan man förväxlat ekologiska öfvergångstyper med gene-
tiska öfvergångsstadier (jfr härom FURRER 1914, s. 33).
Mera principiell betydelse vilja i synnerhet några amerikanska
och engelska växtgeografer inlägga i de utvecklingshistoriska syn-
punkterna. Jag har redan omnämnt CowLes’ olika successionstyper.
Han framhåller, att samtliga ett enhetligt klimatområdes växtsam-
hällen på grund af det samtidiga inflytandet af atmosferiliernas ned-
brytande och aflastande verkningar sträfva hän mot en enda vege-
tationstyp, områdets »climaxformation». Äfven om riktigheten här-
af måste teoretiskt erkännas, är det uppenbart, att man i dylika
ytterst långsamt försiggående och mycket sällan direkt iakttagbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
