Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
praktiska behofven kompromissa. Olika meningar kunna göra sig
gällande på mångahanda sätt, främst i fråga om sammanfattningen
af lägre enheter till högre. Vid ett tillfälle kan det vara lämpligt
att följa ett tillvägagångssätt, en annan gång ett annat.
Mina egna undersökningar inom den ekologiska växtgeografien
ha hittills framför allt gällt fjälltrakternas vegetation, särskildt inom
Dalarne. Därför skall jag också härifrån hämta några exempel till
belysande af några svårigheter, som man i praktiken kan råka ut
för.
En af hufvudfrågorna vid hvarje behandling af ett områdes vege-
tation kan formuleras: vid hvilket vegetationsskikt bör man lägga
hufvudvikten? Det högsta eller det lägsta eller något mellanliggande?
I regel brukar man nog främst fästa sig vid förekomsten eller från-
varon af högre skikt. Man skiljer på skogar, snår samt träd- och
buskfria samhällen af olika slag. En dylik gruppering förefaller
ju mycket enkel och naturlig samt ansluter sig nära till lekman-
nens sätt att se saken. Men ofta stöter man på stora svårigheter.
T. ex. mellan en skog och en skoglös hed finnas alla öfvergångar.
Exempelvis BROCKMANN-JEROSCH och ROBEL (1912, s. 27) ha därför
velat begränsa skogar och snår att ur synekologisk synpunkt om-
fatta endast »die aus Bäumen und Sträuchern bestehenden Pflanzen-
gesellschaften, die auf unbeweglichem Boden so geschlossen sind,
dass sie den Pflanzen der andern niedern Stockwerke wesentlich
andere ökologische Bedingungen schaffen, als wenn diese selbst
dominierend wären». För en liknande uppfattning har Vanr (1913,
s. 2) gjort sig till tolk. Han anser nämligen de »öppna» skogarna
stå närmare de skoglösa hedarna än de slutna skogarna. Han be-
traktar t. o. m. de bägge förra såsom samma »formation», om träd-
kronorna i den öppna skogen täcka mindre än 25% af markytan.
Om de täcka 25—75% af markytan, anser han dem utgöra en sär-
skild »formation», som dock stär ytterligt nära den skoglösa heden,
hvilket han pointerar genom det sätt, hvarpa han betecknar den,
nämligen genom prefixet »stegano» (t. ex. steganochamaephytium).
I princip ansluter jag mig också till denna åskådning. Vegetationen
på de öppna fläckarna mellan trädkronorna i en norrländsk tallhed
eller i en gles björkskog i fjällens björkregion och inom en lafhed
i dess alpina region äro i analoga fall i själfva verket praktiskt
taget identiska. En konsekvens af detta betraktelsesätt blir emeller-
tid, att knappast några växtsamhällen inom björkregionen och en-
dast relativt små fläckar af de högst belägna barrskogarna kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
