Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
terat detsamma. Endast växttäckets sammansättning, ej på minsta
sätt ståndortens karaktär får inverka på associationsindelningen.
Och att, såsom ofta sker äfven hos de nyss citerade författarna.
sammanföra floristiskt helt olika bestånd till samma association.
endast därför att man ej kan upptäcka någon olikhet i deras stånd-
ortsbetingelser, måste naturligtvis anses stridande mot de strängt
induktiva principerna. Utredandet af de hvarje association be-
tingande ståndorternas egenskaper måste naturligtvis betecknas som
en af den synekologiska vegetationsbeskrifningens viktigaste upp-
gifter; men man måste noga akta sig för att gå vetenskapen i för-
väg och låta sin uppfattning af ståndorternas karaktär inverka på
sin begränsning af associationerna. Ständorternas karaktär måste
vid en vegetationsbeskrifning alltid förutsättas som något från början
okänt.
Manga af de moderna växtgeograferna, t. ex. Züricherskolan.
WanMING och GugxBNER (1915) m. fl. använda vid associationernas
benàmning suffixet -elum, hvilket tillfogas efter den fór associatio-
nen mest karakteristiska artens släktnamn, vanligen med tillägg
äfven af artnamnet i genitiv, t. ex. Callunetum, Caricetum elate etc.
Vill man sedan ytterligare karaktärisera associationen, sker detta
genom en adjektivbestämning, t. ex. Pinelum cembre vacciniosum
Rüser 1913 p. 867). Denna princip för associationsbenämningen,
vilken infördes redan af ScHouw (1822), användes t. ex. af Hurr
(1881) och har sedan i vårt land använts bl. a. af SERNANDER (isyn-
nerhet i hans äldre arbeten). Under de senaste åren synas emel-
lertid de svenska växtgeograferna i allmänhet ha öfvergifvit denna
nomenklaturprincip, och i de moderna växtgeografiska arbetena af
svenska författare finna vi vanligen associationsnamnen bildade ge-
nom en sammanställning af formationsnamnet med namnet på den
för associationen mest karaktäristiska arten, t. ex Carex chordorrhiza-
Niedermoor (Fries 1913 p. 132), Anthoxanthum-Wiese, Gnaphalium
supinum-reiche Moosheide (SAMUELSSON 1916, I p. 57). Eller också
bildas associationsnamnet genom en adjektivbestämning och till-
läggandet af ordet association, t ex. Lebermoosreiche Anthelia nivalis-
association (Fries 1913 p. 120). Liknande benämningsprinciper an-
vändas äfven af CAJANDER (1913) i hans bearbetning af Finlands
myrar och i vissa fall af SERNANDER (t. ex. SERNANDER 1910, von
Post och SERNANDER 1910). Andra nordiska växtgeografer, t. ex.
MELIN (1913) och Häyr£n (1914), bilda associationsnamnet helt enkelt
genom sammanställning af ordet association med namnet på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
