Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Formationernas karaktäristik torde höra till synekologiens allra
svåraste uppgifter. Ty att exakt beskriva ett växtsamhälles fysiog-
nomi måste anses synnerligen vanskligt. De hittills gjorda försöken
till indelning af växternas lifsformer måste anses synnerligen skema-
tiska. RauxkrzERS ryktbara lifsformsystem, hvilket numera synes ha
slagit igenom ej blott bland de danska och norska, utan äfven
bland de schweiziska växtgeograferna (jfr Braun 1915), kan natur-
ligtvis ingalunda ge någon allsidig bild af ett växtsamhälles fysiog-
nomi, då det blott tar hänsyn till en, visserligen mycket viktig,
sida av växtens organisation. Det af WanwiNa och GicEBNER (1915)
använda systemet torde möjligen komma målet något närmare, men
för en exakt karaktäristik av formationerna torde det väl knappast
vara tillräckligt. Tills vidare får man tydligen nöja sig med att i
allmänna ordalag karaktärisera och beskrifva de formationer, med
hvilka man arbetar.
Som »subformationer» föreslå Warminc och GiuEBNER (1915 p.
348) alt beteckna de underafdelningar af formationer, d. v. s. associa-
tionsgrupper af lägre rang, som man ibland kan behöfva urskilja.
Detta torde väl ganska sällan vara behöfligt. Bättre dä att så vitt
möjligt arbeta med så snäft begränsade formationer, att underafdel-
ningar bli onödiga.
Formationsgrupper.
Formationsgrupp är en sammanfattning af. fysiogno-
miskt närbesläktade formationer (Ripert 1913 p. 867 i princip).
Formationsgrupperna kunna a sin sida efter samma prin-
ciper sammanföras till ännu högre enheter, formations-
klasser och vegtationstyper (Riser 1. c.)
För dessa högre enheter ha BrocHMAnn-JEROSCH och Riser (1912)
uppställt ett system, som senare utvecklats vidare av RöBEL (1913)
och som för närvarande torde få anses ge den bästa öfversikten
öfver jordens växtsamhällen, grupperade efter rent ekologiskt-fysiog-
nomiska principer, om än i en hel del detaljer mycket skulle kunna
vara att invända däremot. É
En del författare, t. ex. FRrEs (1913) och SAMUELSSON (1916, I)
tyckas föredraga att helt och hållet undvika användandet af såväl
formationsbegreppet som de högre enheterna. De sammanföra sina
associationer till grupper av högre och lägre rang utan att närmare
ingå på deras fysiognomiskt-systematiska värde. Detta är ju alltid
det försiktigaste, men erkännas måste, alt man genom ett fullt ut- .
À— Zu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
