Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Carex ligerica uppmärksammades mycket tidigt i Frankrike på Loires:
stränder, där den förekommer ganska rikligt. Den beskrefs härifrån af
J. Gay 1838. Den af REICHENBACH 1845 i Tyskland urskilda Carex
pseudoarenaria är i hufvudsak Gays ligerica. Den har i allmänhet i
dessa länders floristiska litteratur uppfattats som art och göres så äfven
af t. ex. KÜKENTHAL i ENGLERS Pflanzenreich, ASCHERSON & GRAEBNER
m. fl. Carex ligerica står nära C. arenaria. Den skiljer sig från denna för-
nämligast genom följande karaktärer: Till hela sin habitus finare;
rhizomet, bladen och strået sålunda smalare. Det sistnämnda
når alltid tydligt öfver bladen vid dess bas. Axsamlingen består af ett
mindre antal, 4—6, tätare hopträngda småax. Det nedersta axstödbladet
alltid tydligt kortare än axsamlingen. Axfjällen klart kastanjebruna.
I de tvåkönade smäaxen sitta aldrig o-blommor i toppen. Vanligen äro:
de nedre smäaxen till största delen 2-liga; de ófre kunna ibland bli rent
S-liga. Utriklernas vingkanter löpa nästan ända ned till deras bas. Detta är
emellertid ej fullt konstant. Artens utbredning är följande: norra och
västra Frankrike, Nordtyska låglandet (till Elbe i väster), Polen?, samt
södra och mellersta Ryssland ned till Svarta och Kaspiska hafven.
I svensk floristisk litteratur nämnes den första gången i 5. upplagan
af Hartmans fora. Emellertid har den tydligen blifvit hos oss missupp-
fattad och sammanblandats med en annan till arenaria-gruppen hörande
Carex-art, nämligen Carex praecox Schreb. 1771 [= C. Schreberi Schrank 1789].
Carex praecox företer habituellt en viss likhet med C. ligerica, framför
allt genom färgen på axfjällen. Den är emellertid till alla delar ännu
mycket spädare och finare och skiljer sig dessutom synnerligen väl från
både C. ligerica och arenaria genom utriklernas vingkanter, som äro
ganska obetydliga och endast omfatta den öfre tredjedelen af utrikeln,
samt genom deras mycket svagt framträdande nervighet. Utbredningen är enligt
KÜKENTHAL: Mellan-Europa, norra Spanien, Nord-Italien, Balkanhalfön,
mellersta och södra Ryssland samt hela norra Asien. Genom att hufvud-
vikten vid beskrifningar öfver denna art lagts pä könsfördelningen i axet,
hvilken är densamma som hos ligerica, synes förväxlingen mellan dessa
arter kommit till.
Carex praecox uppgafs für Sverige redan af AsPEGREN i Blekinges flora,
1823, och återfinnes sedan i bl. a. alla upplagorna af HARTMANS flora från
och med den 3:dje. Förutom ASPEGRENS lokal i Blekinge uppgifves för
den hufvudsakligen lokaler på Öland. Från och med sjette upplagan af
HARTMANS flora är C. ligerica placerad som underart till Carex praecox.
Beskrifningarna såväl i HARTMANS flora som i andra floristiska arbeten
från denna tid ansåg föredraganden visa, att man hos oss ej hade en rik-
tig uppfattning om dessa arters ställning till hvarandra. Ännu tydligare
blef detta, då föredraganden genomgick Upsala Botaniska museums samlingar
af dessa arter. Under namn af C. Schreberi låg sålunda ett stort antal
hufvudsakligen från Öland härrörande exemplar, af hvilka en del voro ren
C. arenaria, men de festa C. ligerica. Dessa öfverensstämde fullkom-
ligt med museets franska exemplar från Loires ständer. Ett par exemplar
funnos, som af ASPEGKEN tagits i Blekinge. De voro tyvärr så dåliga, att
någon säker identifiering af dem ej kunde göras. Någon C. praecox
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
