Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Salix myrtilloides L. funnen uti Trysil i Norge.
Till de floralement, som i postglacial tid från nordliga Finland efter
hand invandrat till det egentliga Skandinavien, hör efter all sannolikhet
Salix myrtilloides L. Denna arts nutida utbredning i vårt land är som
bekant icke ringa. Att den inom vissa delar av nordligaste Sverige ända
upp i övre Norrbotten och Torne Lappmark å för densamma lämplig
mark — myrar och mossar företrädesvis i skogsregionen — ej är ovanlig
har länge varit bekant. Vad åter beträffar syd- liksom sydvästgränsen
för dess uppträdande i Sverige, torde kunskapen härvidlag vara rätt brist-
fällig och utbredningen åt dessa håll fördenskull kanske förtjänt av ett
märmare studium,
I WAHLENBERGS »Flora Suecica» av 1824 synes Tåsjöberget i Ångerman-
land hava varit den sydligaste då kända lokalen för Salix myrtilloides.
SSedermera har den emellertid anträffats betydligt längre söderut. HART-
MANS »Skandinaviens Flora», uppl. 9 (utgiven 1864) upptager S. myrtilloides
jämväl från Medelpad och Härjedalen, och i samma floras 10:de upplaga
(utg. 1870) befinnes, sydgränsen nedflyttad ytterligare, nämligen till Ljusdal
i Hälsingland. Från detta sistnämnda landskap äro numera kända ett
stort antal lokaler, av vilka de sydligaste äro belägna i trakten av Voxna-
älven mellan Alfta och Voxna (i juni 1887 iakttog jag vid ett besök i
Alfta S. myrtilloides jämte vackra hybrider av densamma med Salix
dapponum, S. aurita och S. repens). Från Dalarna har S. myrtilloides
icke varit känd före 1898: detta år anföres den som ny för detta land-
:skap av P. W. WistRÖM i »Förteckning öfver Helsinglands Fanerogamer
och Pteridofyter» (Vimmerby 1898). Hittills kända fyndställen från Da-
larna äro ej många. Enligt benäget meddelande från docenten G. Sa-
MUELSSON, Uppsala, föreligga såvitt bekant förutom den äldsta av WI-
STRÖM uppgivna lokalen från Porfyrverket i Älvdalen endast 4 ytterligare,
nämligen Tyrinäs, Hållan och Skarptägt i Älvdalen samt Tandsjön i Vän-
jan (uppgifterna om de sistnämnda lokalerna förskriva sig alla från jäg-
mästare O. WESTERLUND). Emellertid hava hybrider av S. myrtilloides
anträffats i skilda delar av landskapet, vilket väl tyder på, att artens
utbredning inom detsamma är större än man hittills kunnat fastslå. Så-
lunda har SAMUELSSON funnit S. aurita X S. myrtilloides så längt västerut
som i Särna (nära Hornberget) samt S. lapponum x S. myrtilloides i Tran-
‘strand (vid Fiskarheden).
Att döma av hittills gjorda iakttagelser skulle alltså sydgränsen för
Salix myrtilloides i vårt land framgå genom södra Hälsingland och mel-
lersta Dalarna. Härvid må dock alldeles bortses från de två från det
egentliga utbredningsomrädet isolerade, högst märkliga och svårförklar-
liga förekomsterna ay S. myrtilloides i Småland, nämligen Spetsamossen
vid Hof nära Växiö (här sedan många år utgången i följd av mossens
uppodling) samt Södra Vi, norr om Vimmerby i Kalmar län. Vad åter
beträffar gränsen för artens utbredning mot väster (sydväst), befinnas de
längst framskjutna fyndorterna för S. myrtilloides tillhöra Härjedalen.
Enligt SELIM BIRGER i »Härjedalens Kärlväxter» (Stockholm 1908) före-
kommer S. myrtilloides mångenstädes i de östra delarna av denna pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
