Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
vins, men har däremot ännu icke anträffats i de västra; vid Fjällnäs
samt å det rika Hamrafjället i Tännäs socken är den sålunda av flera
botanister (även av undertecknad) förgäves eftersökt. Den västligaste
hittills anmärkta lokalen ligger i centrum av landskapet »vid vägen
mellan Hede och Sonfjället». Andra västgränsen tillhörande lokaler äro-
uppgivna från Hede, Vämdalen och Linsäll.
Medan Salix myrtilloides’ utbredningsomräde i Sverige sålunda sträcker
sig i stort sett över hela norra och en väsentlig del av landets mellersta
del ända ned till 61° nordl. br., gäller något dylikt alls icke i fråga om
Norge. Här har nämnda Salix-art under en lång följd av år varit känd
endast från ett område norr om polcirkeln. Enligt BrvrT i »Norges
Flora» (Kristiania 1861) förekommer S. myrtilloides »sjelden i Nordland
og Finmarken omtr. fra 67° 15°—69° 45’, alltså genom ett jämförelsevis
mindre gebit i landets nordliga del. Medan nämnda område, sedan detta
skrevs, något tillökats i norr, lär något fynd söder om detsamma icke
hava gjorts förrän i juli 1916, dà f. overlerer O. NvHuvus i Trysil in-
samlade en Salix-form, som överraskande nog befanns vara S. myrtilloides.
Detta fynd, som med upptäckarens tillstånd härmed bekantgöres för Svensk
Botanisk Tidskrifts läsare, bör äga stort intresse ej blott för norska utan
även för svenska botanister och synes ur flera synpunkter vara synnerligen
anmärkningsvärt. Fyndlokalen, som utgjordes av en mosse liggande c:a
625 m ö. h., är belägen vid Haaen i Flendalen söder om Skalfjeld om-
kring 8 kilometer öster om Trysilälven A 61°25’; avståndet österut till
gränsen mot Dalarna uppgår till något mer än 20 kilometer. Sommaren
1917 lyckades NYHUUS finna ytterligare ett växtställe för samma art,
även detta beläget söder om Skalfjeld, men !/2 mil norr om föregä-
ende lokal à »Flensjobakkens venstre side ned mod ®. Flensjo.» Pa
båda ställena uppträdde S. myrtilloides i stor mängd. Särskilt gällde
detta om lokalen vid Haaen, varest den växte massvis »tz:et som Lyng
paa en Mo utbredt over antagelig et Par Hektar eller mere>. A den
senare platsen förefanns den visserligen ej så rikligt, men exemplaren
kunde dock även där med säkerhet räknas i tusental.
I betraktande av att Salix myrtilloides, såsom av den ovan lämnade
kortfattade redogörelsen framgår, på den motsatta svenska sidan varken
i Dalarna eller Härjedalen ännu synes hava nått fram till riksgränsen —
avståndet dit från resp. närmaste kända lokaler uppgår till ej mindre än
omkring 70 kilometer — innebär upptäckten av denna Salix-art i Trysil
onekligen en överraskning och är värd all uppmärksamhet. Utgår man
från den hos oss väl numera rätt allmänt accepterade uppfattningen, att
S. myrlilloides i likhet med Picea Abies, Alnus incana, Rubus arcticus
m. fl. ursprungligen inkommit i Skandinavien från öster och sedermera
utbrett sig mot söder och väster (se AUG. HEINTZE: Om Ranunculus
lapponicus och andra granens följväxter i Skandinavien. — Bot. Not. 1909,
s. 181—202), ge dessa fynd vid handen, att S. myrtilloides framryckning
i sydvästlig riktning faktiskt skett väsentligen längre, än man hittills haft
anledning förmoda. Givetvis förklaras ju nämligen förekomsten av arten
i Trysil naturligast genom antagandet av en mer eller mindre recent
spridning från svenska sidan, närmast från Dalarna. Av intresse är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
