Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
markerna skulle väl alltså rätteligen böra betraktas såsom rent
stepparlade bildningar. Nagra bindande bevis för denna djärva
och det må väl kunna sägas — rätt osannolika teori hava ej
presterals. Vissa av de av FRÖDIN anförda skälen överensstämma
ej med verkligheten (jfr TENGWALL 1918). En för bedömandet av
de ekologiska betingelserna på lågfjällen synnerligen viklig om-
ständighet är den, att FRÖDIN inom Lule Lappmark ej funnit ett
enda lågfjäll med lägre skogsgräns än minst 600 m ö. h., under
det att samtliga lågfjäll tillhörande den nordligaste lågfjällsgruppen
inom Karesuando socken ha skogsgränserna belägna vid en nivå,
som föga överstiger 500 m ö. h. Inom denna del av Karesuando
socken finnes intet berg, som höjer sig över 500-m-nivån, vilket
ej är skoglöst på toppen, under det att inom Lule Lappmarks låg-
fjällszon intet berg med kal hjässa synes existera, vilket ej når en
minimihöjd av 600 m 6. h. Fröpıns steppteori täcker ej detta
förhällande, vilket däremot ur allmän klimatisk synpunkt är fullt
förstäeligt. Konstruerar man nämligen upp isotermerna — bäst är
då att hänföra dem till 400-m-planet, då blott obetydliga korrek-
tioner äro av nöden — finner man en slående överensstämmelse
mellan skogsgränsernas höjder inom de olika lågfjällsgrupperna och
värmeförhällandena. 550-m- och 600-m-isohypsernas upphörande
inom Torne Lappmark blir härigenom begripligt. — Även den om-
ständigheten, att fullständigt typiska lågfjäll med identiskt lika eko-
logiska förutsättningar för sommartorka som på de östliga låg-
fjällen i Lappland även uppträda flerstädes inom fjällkedjans om-
råde, utan att någon nedpressning av skogsgränsen av denna orsak
är påvisbar, talar bestämt mot FRÖDINS teori. Såsom synnerligen
typiska lägfjäll, belägna inom de sammanhängande högfjällens
zon, må Saarivuobmefjällen norr om Leinavandet i Norge an-
föras.
Det är emellertid ej min avsikt att här ingå på en detaljerad
granskning av de slutsatser, FRÖDIN gjort i sitt arbete från Lule
Lappmark; en dylik kommer att inflyta i min under utarbetning
varande avhandling över mina instrumentella undersökningar över
temperaturförhållandena i skogsgränserna. Där kommer även en
sammanställning av samtliga nya observationer, som jag gjort under
mina resor i fjällen under åren 1913—1918, att inflyta. Vad jag
här antydningsvis framkastat såsom ej överensstämmande med
Fröpıns åsikter angående skogsgrünserna är huvudsakligen av
negativ natur. I mitt kommande arbete hoppas jag dessutom kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
