Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
tat av ett flerårigt arbete utgiver en illustrerad mossflora — den första
i sitt slag i vårt land — sker det ej med anspråk på att ha fullständigt
lyckats utan snarare som ett försök att på detta sätt fästa allmänhetens
uppmärksamhet på mossornas studium och underlätta detsamma för ny-
börjaren.» I arbetet äro även (med finare stil) upptagna arter, som ej
förekomma inom provinsen men dock tillhöra Sveriges lågland.
Lektor ADLERZ var även en framstående kännare av det mångformiga
Hieracium-släktet, varom han i Botaniska Notiser publicerat ett parupp-
satser, vari han givit namn åt en mängd subspecies.
Innan jag övergår till den fullständiga skriftförteckningen, vill jag med
några ord beröra lektor ADLEKZ båda anatomiska avhandlingar, särskilt
på grund därav, att hans gradualavhandling ledde till en rätt hetsig
oppositionsskrift från det sydsvenska universitetet, i det dåvarande filosofie
kandidaten D. BERGENDAL angrep hans kritik av prof. DE BARY, vars
system ADLERZ i allmänhet följt, och av prof. F. ARESCHOUG, som förut be-
handlat samma ämne och därvid följt det äldre anatomiska systemet av
prof. J. SACHS.
D. BERGENDALS oppositionsskrift hade titeln »Nagra ord med anled-
ning utav ’ Bidrag till kroppfjällens anatomi hos träd och buskartade
växter” av E. ADLERZ» och är tryckt i Botaniska Notiser 1882. Själva
huvudanmärkningen uttalar författaren i följande ord: »Man kan icke
undgå att känna förvåning över att en nybörjare i sitt förstlingsarbete
tilltror sig att ej blott avgöra, vilken av de i senare tid framkomna
vävnadsuppställningarna är den bästa, utan ock vågar mästra och förändra
densamma.» E. ADLERZ förändringar av det De Baryska systemet äro
likväl icke så vådliga och dessutom väl motiverade: hela olikheten be-
står däri, att han antagit 7 slag av vävnadsformer, medan DE BARY
har endast 6. Han har nämligen uppställt korkvävnaden som en särskild
huvudvävnadstyp samordnad med sklerenkymet på den grund, att cellkva-
liteten i båda snart försvinner i samband med membranernas kemiska
förvandling. Ds Bary upptager däremot korken som en underavdelning
under cellvävnaden, sidoordnad medepidermisoch parenkymet, vilketsälunda
strängt taget är ologiskt. Det i generellt avseende intressantaste resultatet
av ADLERZ undersökning är hans iakttagelse, att sklerenkymet kan äter-
förvandlas till en tunnväggig, klorofyllförande och alltså levande vävnad.
På grund av observationens vikt vill jag citera författarens egna ord:
»Då sklerenkymförande fjäll utväxa till blad (eller stipler), upplösas
stundom de förtjockade membranerna och tunnväggigt, svagt klorofyllfö-
rande parenkym bildas (Azalea, Quercus). Detta egendomliga förhållande
kan ej förklaras med den definition på sklerenkymet, som DE Bary
givit. Cellkvaliteten tyckes ej vara dödad i denna vävnad. Möjligen
skulle man kunna säga, att sklerenkymet är en vävnad, där cellkvaliteten
temporärt blivit hämmad för att sedan under gynnsamma förhållanden
åter framträda. För att komma till visshet i denna sak fordras dock
omfattande speciella studier över sklerenkymets natur.» Detär egendom-
ligt, att icke BERGENDAL fäst mera avseende vid denna högst intressanta
observation utan i stället helt kategoriskt säger: »Dessutom har förf. icke
visat, att den innehållslösa sklerenkymcellen är levande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
