Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
större blir fördelningskoefficienten, och denna ger således ett át-
minstone relativt begrepp om, hur homogent ett samhälle är.
En fråga, som jag här vill nämna, men framdeles kommer alt
närmare ingå på, är individkoefficienten. JaccaArp har vid sina
undersökningar av de alpina ängarna funnit en generisk koeffi-
cient, d. v. s. han har funnit, att ju flera ekologiska faktorer, som
inverka på ett område, desto flera arter förekomma inom varje:
släkte (Jaccanp 1907). Den generiska koefficienten erhåller han
genom att dividera antalet arter med antalet släkten. Han har på
detta vis fått fram en del synnerligen intressanta resultat. Jag
önskade även använda denna koefficient för att karakterisera de
samhällen, jag haft tillfälle att undersöka, men fann snart, att man
ej kunde få fram något användbart resultat, då samhällena i fråga:
äro alltför artfattiga och den generiska koefficienten i allmänhet
blir 1. Emellertid kom jag då att närmare undersöka förhållandet
mellan antalet individ och antalet arter och fann, att ju flera ekolo-
giska faktorer, som inverka, desto färre individ blir det på varje:
art. Detta förhållande uttryckes av individkoefficienten, som:
erhålles genom att dividera antalet individ med antalet arter.
Härav följer att individkoefficienten är omvänt proportionell mot
de ekologiska faktorernas antal (se tab. III c).
En synnerligen intressant företeelse, som man utomordentligt väl
får fram genom taxering efter linjer, är zoneringen. Man får t. ex.
en synnerligen god bild av, hur samhällen avlösa varandra på
sluttningar mot fuktiga ställen, källdrag eller dylikt. Detta är en
av de största fördelar metoden äger, ty det är ju av största bety-
delse för utrönandet av de ekologiska faktorernas roll inom sam-
hället att på ett exakt sätt kunna bestämma zonindelningen inom
detsamma.
En anmärkning, som framställts mot alla statistiska metoder, är
den, att man ej kan bestämma varje individs täckningsgrad. Emel-
lertid är det bäst, alt, innan jag närmare ingår på saken, redogöra
för vad jag anser vara ett visst skikts, en arts eller ett individs
täckningsgrad.
Med ett skikts täckningsgrad menas dess förmåga att hindra en
viss ljusmängd att nå fram till underliggande skikt. Täcknings-
graden kan således endast mätas fotometriskt och kan ej uppskat-
tas. Som ett bevis på vart den subjektiva uppskattningen kan leda,
vill jag anföra följande exempel hämtat från WIESNER (WIESNER
1893). Han undersökte ljusfórhállandena i en skog, där han an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
