Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
kort hall inom samma öppna vatten med vind och våg. Den andra
på längre distanser epizoiskt med sjöfåglar. Hur den förra tillgick,
hade jag ofta tillfälle iakttaga. Under fruktsläppningen voro vatten-
ytorna i associationen fläckvis täckta av de mycket lätta och platta
frukterna, som fördes omkring vid minsta krusning av vattenytan,
tills de strandade i Amblystegium-mattorna kring tuvorna, där de
hade en förträfflig groningsbädd och så småningom utökade tu-
vorna. Andra arreteringspunkter voro de luftiga bladrosetterna i
magon angränsande eller inmängd C. filiformis-association, vars öde
«därmed också var beseglat. Tätare Cladium-bestånd lade dock be-
stämda hinder i vägen för inspridning. Tillfälligt inkomna frukter
bli i följd av ljusbristen till ingen effekt. — Det andra spridnings-
sättet har jag ingen iakttagelse över. Det göres dock ytterst troligt
-diray, att spridningstiden sammanfaller med tiden närmast före och
under andjakten, då således andkullarna äro som livligast i rörelse.
Därigenom kompenseras den inskränkning i spridningshänseende,
arten lider genom att undandragas vårströmmen.
Fruktrikedomen och den i ögonen fallande sommarspridningen
ander slattertiden torde vara anledningen till artens Mästermyrnamn,
»fröstarr», som jag hörde av en Levedebonde. En annan benäm-
ming, bruklig på myrens sydsida, var »bladstarr» eller »flatstarr»
till skillnad fran den trindbladiga »rundstarren» (C. filiformis). Regeln
lydde, att den borde slås före fruktslippningen. Den ansågs som
ett gott foder, bättre än »linfodret», ett annat namn pa C. filiformis.
ZUSAMMENFASSUNG.
Der Anfang der Mästermyr-Studie (Mästermyr war der grösste, jetzt
enlwässerte von den Niedermooren der Insel Goltland) umfasste,
ausser dem allgemeinen Teile, die Euhydrophylen (Wasserpflanzen)
und die Helophyten (Sumpfpflanzen). Die hiermit angefangene Fort-
’selzung wird den Rest der Vegetationsbeschreibung (also Meshydro-
phyten, Oligohydrophyten und Mesophyten) umfassen. Ich weise
‚auf das Schema über Strandorte und Formationen hin (LJUNGQVIST
1914, S. 18—20), das ein Versuch einer Aufstellung von korrespon-
»dierenden Typpaaren von Standort und Vegetationstypus ist; ebenso
‚auf die Tafeln I—III (topografische u. Vegetationskarten der Abhand-
lung 1914). Mit der Carex stricta-Assoziation wird hier ange-
fangen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
