Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
GoEBEL har nu i detalj närmare undersökt receptaklernas utvecklings-
historia, och har därvid lyckats påvisa, att den dorsala ställningen en-
dast är skenbar. I själva verket äro även c-receplaklerna av skolt-
nalur, till anlaget toppställda, men de förskjutas upp på ryggsidan däri-
genom, att mycket tidigt ett nytt ventralskott anlägges, som samman-
väser med moderskottet och avslutas med ett 9-receptakel. Härigenom
är alltså fastslaget, att någon principiell morfologisk skillnad mellan
9- och 2-receptakler med avseende på anläggning och ställning
på bålen icke finnes; de äro fullkomligt homologa bildningar. Vad
som gäller om Monoselenium’s dorsala receptakler gäller även de
andra, och den Hofmeislerska tanken, att alla levermossreceptakler —
oberoende av sin ställning — äro med varandra homologa skolt-
bildningar, har härmed av G. bevisats vara riktig. Till samma re-
sultat har även helt nyligen KaAsnYAP kommit till beträffande o’-recep-
taklerna hos Plagiochasma. Sådana företeelser som ventralfjäll och tapp-
rhizoider på o-receptaklerna tarva nu ingen vidare förklaring, ty deras
förekomst på receptakler, som äro omvandlade skott, är fullt naturlig.
Med avseende pa anteridieutvecklingen visar sig Monoselenium överens-
stämma med såväl marchantiacéer som jungermanniacéer. I regel sker
nog anteridiels delningar efter det för de förra gällande, mera ur-
sprungliga schemat, men dessutom förekommer ofta en förenkling av
celldelningsförloppet, överensstämmande med vad som är regel hos de
mera härledda jungermanniacéerna. Monoselenium visar sig således ten-
dera åt en förenklad typ.
Beträffande Monoselenium’s sporogonutveckling förtjänar alt framhållas,
all ett kort, rudimentärt kapselskaft kommer till anläggning, men det
utvecklas icke vidare och spelar alls ingen roll vare sig vid sporogonets
exposition eller vid sporspridningen. Jämte sporer förekomma i kap-
seln dessutom egendomliga bildningar, nämligen dels ett slags i växten
avstannade »elaterer», avlånga eller med antydan till spiralbandslister, dels
ock ett slags med kromatoforer och stärkelsekorn försedda »nàringsceller»,
tydligen även de ett slags degenererade och omvandlade spormoderceller.
Genom de nu i korthet skildrade organisationsegendomligheterna är
det ju tydligt, att Monoselenium är en i flera hänseenden i hög grad re-
ducerad form. Reduktionsföreteelserna kunna i korthet sammanfaltas
sålunda: assimilationskammarsystemet å bålens översida har helt och
hållet försvunnit. Att detta verkligen är en reduktionsföreteelse visas
tydligt vid jämförelse med släktet Dumorliera. Detta tropiska marchantia-
césläktes anatomiska byggnad har redan för länge sedan skildrats av
GOEBEL (Pflanzenbiol. Schilderungen. — II, sid. 222, Marburg 1891) och även
ingående behandlats av ERNST. Har anlägges i skottspetsen ett ofull-
ständigt assimilationskammarskikt, men en övre epidermis, »taket» till
kamrarna, kommer aldrig till utveckling. Även de cellrader, som bilda
kamrarnas >»väggar», vilka uppbära »taket», utebli, eller av dem finnas
blott spåren kvar i form av ett ofullständigt rutsystem, och slutligen för-
svinna längre bak å bålen även assimilationstrådarna, så att bålen får
en lika enkel byggnad som hos en tallös jungermanniacé. Hela denna
tydliga reduktion hos Dumorliera får sin biologiska förklaring genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
