Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
denna växt är en hydrofilt utbildad tropisk regnskogsväxt utan behov
av det transpirationsskydd, som kammarsystemet innebär. Andra Du-
morliera-arler, som förekomma även på torrare lokaler, ha normalt
assimilationskammarsystem. Regnskogs-Dumorlierdn är således reduce-
rad, och med kännedom härom är det ju också tydligt, att delsamma
måste vara fallet med Monoselenium. Alt dennas organisation skulle
vara primiliv motsäges alldeles av receptaklernas och sporogonels
organisation. Tydlig reduktion med avseende på bålens vegelativa
byggnad visar även släktet Cyathodium, som undersökts av bade GOEBEL
och LANG.
De hanliga receplaklerna hos Monoselenium visade ju prov på tydlig
reduktion med hänsyn till skaftets utbildning och de rudimentära fjällen.
Även själva receptakelskivans form och anteridiernas anordning pekar
emellertid enligt GOEBEL åt samma håll. De anläggas på den nästan
runda receptakelskivan centrifugalt med alla de yngsta anteridierna i
skivans kant. Hos en Marchantia med tydligt sammansatta. strålfor-
miga receptakler anläggas ju anteridierna i radiala rader utefter strå
larna, de äldsta innerst, de yngsta ytterst, och varje stråle på ett dy-
likt sammansatt receptakel motsvarar ett helt enkelt receptakel hos t. ex.
en Lunularia, där anteridierna anläggas akropetalt åt ett håll, åt skolt-
spetsen, men icke radialt. Nu finnas former med sammansatta re-
ceptakler, där strålarna emellertid börja bli mindre utpräglade, men alt
receptaklet verkligen är sammansatt framgår därav, att åtminstone ante-
ridierna fortfarande anläggas i radiala rader alldeles som hos de tydligt
sammansatta. Slutligen försvinna strålarna alldeles, och receptaklet blir
rundat skivformigt, men alt denna enkla skiva verkligen härstammar från
elt sammansalt förgreningssystem, det framgår av anteridiernas alltjämt
centrifugala anläggning. Härigenom blir det en iögonenfallande olikhet
mellan dessa genom reduktion enkla receptakelskivor och de primitiva
enkla som hos Lunularia. Den anordning av anteridierna, som före-
kommer hos Monoselenium, visar alltså, att dess receptakel är en mycket
reducerad bildning, där reduktionen gått så långt, att dess natur av
skottsystem nästan blivit utplånad. Skaftet har, om det hos dylika typer
ens kommer till utveckling, i varje fall förlorat sina rhizoidrännor, och
det är endast på jämförelsens väg man kan leda i bevis, att det verk-
ligen är av skottnatur, homologt med det hos en Marchanlia.
Genom studiet av Monoselenium har GOEBEL alltså kunnat uppvisa,
att beträffande o-receptaklerna en utveckling i regressiv riktning, en
reduktion eller förenkling, ägt rum inom marchantiacé-serien. Ja, denna
har slutligen gått så långt, alt som t. ex. hos släktet Corsinia nästan
varje spår av receplakel försvinner, och arkegon och anteridier upp-
stå direkt på bålen. Endast deras radiala anordning kring en obe-
tydlig central upphöjning — den sista resten av receptaklet — jämte
några som perikätialblad funktionerande fjäll vittna om att denna arke-
gon- och anteridiegrupp måste uppfaltas som ett försvunnet receptakel.
Steget härifrån ner till den enkla Riccia-typen är ju sedan icke långt.
Sådan är GOEBELS uppfattning av utvecklingsgangen av marchantia-
cé-serien, avläst på anteridiereceptaklernas organisation,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
