Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
I allmänhet uppvisa icke 9-receplaklerna en lika tydlig reduktions-
serie, men sporogonen visa däremot, all reduktionen även gripil om-
kring sig inom den honliga sfären. Marchanlia representerar den rela-
tivt ursprungligaste typen med elt sporogon, som öppnar sig med upp-
springande flikar. Fullt utbildade elaterer finnas även. Monoselenium-
typen uppvisar elalerernas degeneration: de hämmas i sin utveckling och
liksom stanna i växten. De rudimentära spiralbanden visa, alt denna tolk-
ning måste vara riktig. Några av dessa degenererade elaterer bli till ett
slags näringsceller. Precis samma förhållande möter oss hos det även
på andra grunder som reducerat tolkade släktet Corsinia, där sporogonet
dessutom förblir slutet och endast vittrar sönder. Riccia kan så även
med avseende på sporogonorganisationen bli elt slutstadium av en reduktion.
Enligt GOEBEL äro ricciorna även med avseende på sin vegetativa ana-
tomi att uppfatta som avslutningen på en reduktionsserie. Särskilt tydligt
visar en sådan form som den sydamerikanska R. charlacea med sin pappers-
tunna, av blott tvenne cellskikt bestående bål, alt så måste vara fallet.
Förulom i receptaklernas organisation och bålens anatomiska byggnad
framträda enligt GOEBEL reduktionsföreteelserna hos levermossorna även
i klyvöppningarnas byggnad. Som bekant äro dessa av i stort sett
tvenne typer: de s. k. enkla eller öppna, som endast bestå av en öpp-
ning mellan några sammanstólande celler, och där mynningen leder direkt
in i assimilationskammaren, och de s. k. sammansatta eller tunnformiga,
som bestå av flera på varandra liggande ringformiga cellskikt, och där
yltermynningen leder in i en liten tunnformig kanal. De sistnämnda
kunna betraktas som enkla, som blivit försedda med ett tunnformigt
bihang, vars storlek växlar hos olika arter. Det sistnämnda slaget finnes
på bålen endast hos ett fåtal släkten som Marchanlia, Preissia m. fl.
De flesta släktena ha däremot enkla klyvöppningar på bålen. Högst
egendomligt är emellertid, alt levermossor med enkla klyvöppningar på
bålen ofta pa sina o-receptakler hava endast sammansatta klyvöppningar
(t. ex. Fegalella-arter) eller ock både enkla och sammansatta. Nu har G, ex-
perimentelt kunnat visa, att den enkla typen är en hämningsföreleelse,
en reduktion, av den sammansatta. Genom att låta groddknoppar av
Marchantia utvecklas i mycket svagt ljus fick G. fram små förkrympta balar
med obetydliga assimilationskamrar med enkla klyvöppningar. Marchanlia,
som normalt bildar blott sammansatta klyvöppningar, kan således under
ogynnsamma ylterfOrhallanden tvingas att bilda enkla. Typerna kunna
således övergå i varandra, och den enkla klyvöppningen är uppenbar-
ligen att uppfatta som en reducerad sammansatt. Äro de det hos Mar-
chanlia, äro de med största sannolikhet detsamma också hos de andra
levermossorna, och man kan alltså vara berättigad att draga den slut-
satsen, att levermosstyper med enkla klyvöppningar äro reducerade.
Detta antagande bekräftas även av förekomsten av de sammansatta klyv-
öppningarna på receptaklerna hos sådana arter, som ha enkla på bålen.
De sammansatta klyvöppningarna på receptaklerna fylla väl ej något
särskilt behov just där. De kunna svårligen biologiskt förklaras, men
äro de enkla på bålen reduktionsföreteelser, så blir det icke så svårför-
klarligt, att receptaklerna, som uppbära könsorganen, ännu ha den sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
