Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
lig motsats mot den, som hyllas av Bower och särskilt SCHIFFNER, vil-
ken uppfattar Anthoceros som den högsta levermosstypen.
För bedömandet av Anthoceros-fragan kan det även vara av vikt att
påpeka, att hos denna levermossa finnas större likheter mellan gamofyt
och sporofyt än hos någon annan mossa. Bägge generationerna hava ju
här en högre grad av självständighet än inom andra mossgrupper,
och denna visar sig däri, att även sporofyten är grön och kan assimilera.
Men dessutom har GOEBEL påvisat, att såväl gamo- som sporofyt ha
klyvöppningar av samma typ. De sedan gammalt bekanta tväcelliga klyv-
öppningarna av fanerogamtyp på sporogonet hava ju alltid spelat en stor
roll vid de systematiska diskussionerna, i det man hållit före, att hos
levermossor typiskt tväcelliga klyvöppningar endast förekomme på Antho-
ceros-sporogonet. Hos flera sydamerikanska Anthoceros-arter har G. nu
emellertid funnit precis likadana klyvöppningar på gamofytens undersida.
Detsamma är fallet hos Dendroceros. Att dessa klyvöppningar på gamo-
fyten funktionera som vattenporer, införselmynningar till slemkanaler
0. s. v. spelar ju ingen roll. Huvudsaken är, att morfologiskt lika bild-
ningar förefinnas på gamofyt och sporofyt. Alltså kan icke gärna de
mångomtalade sporogonklyvöppningarna vara några nybildningar på
en sporofyt, som allt mer börjar antaga någon slags fanerogamstruktur,
vilket Bowers interpolationsteori fordrar. Saken får mycket enklare
sin förklaring, genom att An/hoceros är relativt primitiv och att inom
levermossorna de största likheterna mellan gamofyt och sporofyt före-
finnas inom de ursprungligaste grupperna. Andra anthocerotacéer, som
visa sig mera härledda med avseende sporogonets inre byggnad, ha även-
ledes på sporogonet reducerade, funktionslösa klyvöppningsanlag.
Sammanfattningen av det hela blir alltså, att GOEBEL anser Anthoceros
som en i alla avseenden relativt primitiv och ursprunglig levermossa.
Anmärkningsvärt är, att detta är en åsikt, som bland bryologer förfäk-
tals t. ex. av S. O. LINDBERG redan år 1875, medan den åter står i up-
penbar motsats till de åsikter, som hyllas av systematici som SCHIFFNER
och morfologer som BOWER och CAMPBELL.
Även inom jungermanniacé-serien finner GOEBEL flera reduktionsföre-
teelser t. ex. återbildning av tallösa former från foliosa (Zoopsis, Plerop-
siella), reduktion av blad, såväl underblad, amfigastrier, som sidoblad samt
reduktion av periant ända Lill fullkomligt försvinnande.
Även inom bladmossornas ordning finner GOEBEL en mängd reduk-
tionsföreteelser, ehuru här icke sä tydliga recessiva serier äro förhanden
som inom levermossordningen. Dock hava såväl vegetationsorganen hos
gamofyten som även sporogonet varit underkastade en reduktion. Så upp-
fattar GOEBEL t. ex. de s. k. protonemamossorna (Buxbaumia m. fl.) som
reducerade. Ganska allmänt utbrett är undertryckandet av bladbildningen
på fertila skott (Polylrichum, Mnium m. fl... Hos Sphagnum, där anteri-
dierna sitta i bladvecken på särskilda skolt, visar G., att detta i själva
verket är en till ytterlighet driven reduktion av ett helt skott, som ut-
bildat ett enda toppställt antheridium o. s. v. På sporofyten visar sig
reduktionen t. ex. i utebliven seta-bildning hos Sphagnum och Andraea,
och G. ser i pseudopodiet en ombildad »vaginula», som utvecklats kor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
