Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
mot all erfarenhet. Beträffande högsommartemperaturens betydelse för
skogsgränsen kan det vara lämpligt påpeka, att det icke är påvisat annat,
än att det råder en korrelation mellan dessa, vilken för övrigt synes vara
olika i olika klimat. Då således korrelationen icke är identisk på skilda
punkter, torde det vara sannolikt, att den mätta högsommartemperaturen
står i relation till en annan (klimatisk) faktor, vilken själv står i intimt
samband med skogsgränsen.
Björkregionens vertikala utsträckning är i Dalafjällen obetydlig. Som
elt medelvärde anges 50 m, och 100 m synes vara maximum. Detta dock
endast för den händelse man räknar björkregionen från barrskogens övre
gräns, ty på ett flertal fjäll nå barrträden lika högt som eller högre än
de trädformiga björkarna. Förf. anser detta sistnämnda vara ett krite-
rium på, att björkskogen är nedpressad, och skildrar en rad exempel på
detta förhållande. I allmänhet anses ringa näringsrikedom och låg
vattenhalt som de för skogsväxt skadligaste faktorerna. Lavhedar upp-
träda dä allmänt i skogsgränsbältet. Pä nägra ställen har förf. funnit,
att länge liggande snö varit hinderlig för skogens utbildning. Pä de
lokaler, där snön först i hög- och sensommaren bortsmält, uppträda dä
mossrika rishedar. Referenten mäste pä grund av sin erfarenhet om
den lagbundna utsmältningstiden för dessa växtsamhällen ställa sig i hög
grad tvivlande inför riktigheten av dessa observationer. Ingen av de av
SAMUELSSON beskrivna mossrika rishedarna torde utsmälta senare än
slutet av juni månad. Däremot kan möjligen något enstaka år tillfälligt-
vis hopad eller nedramlad snö kvarligga anmärkningsvärt länge, men
denna kan ej hava den betydelse förf. vill tillägga densamma.
De inom björkregionen viktigaste skogstyperna äro de lavrika. Av
risen i dessa spelar Empetrum den största rollen; dessutom förekomma
Calluna, Betula nana och blåbär ofta i stor mängd. De mossrika björk-
skogarna äro av mindre betydelse; risen äro desamma som inom de
lavrika. Blott obetydliga arealer intagas av ängsbjörkskogar, i dem do-
minera högvuxna örter, såsom Aconilum, Mulgedium alpinum och Cha-
maenerium anguslifolium. Den absoluta övervikten av de lavrika skogarna
ger björkregionen ett magert utseende. Detta ökas ytterligare genom
björkarnas starka deformering, vilken är mest påfallande i lavbjörk-
skogarna, mindre i moss- och ängsbjörkskogarna. Förf. anser de deforme-
rade björkarna uppkomna genom snötryck. Vore detta fallet, borde dock
ängsbjörkskogarna såsom de snörikaste och längst snötäckta visa den
rikligaste förekomsten av deformerade björkar.
I det följande kapitlet skildrar förf. vegetationen i regio alpina inom
de 7 av honom urskilda fjällgrupperna. Den ojämförligt största delen
av vegetationen utgöres ay lavrika rishedar: övriga hedar liksom ängar
och myrar spela endast en mindre roll i jämförelse med dessa.
Förf. övergår därefter till en beskrivning av de inom området urskilda
växtsamhällena i björk- och fjällregionerna. De allra flesta av dessa ha
tidigare beskrivits av FRIES från Torne Lappmark. Det oaktat har Sa-
MUELSSON funnit det lämpligt att begränsa och indela dem efter helt nya
principer och även använt en helt annan terminologi än denne, vilket
icke kan sägas bidraga till att åstadkomma enhet i denna vetenskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
