Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
teorien fordra » subfossila fynd av de som relikter upptagna växt-
arterna fran. de resp. avsnitten i det uppländska Litorina-havets
bildningar. : Sådana äro ’ännu icke gjorda, ehuru det torde: vara
mycket troligt, att t. ex. frukter av Scirpus Tabernaemontani och
Triglochin maritimum komma att anträffas. Det bör också påpekas,
att vi känna fynd av havsfanerogamer ej långt från :Marstallarna
och just från subboreal tid. . Själv har jag funnit Zostera marina
(SERNANDER 1888) i Litorina-lera vid Enköping, och GUNNAR ÅNDERS-
son i en gyttjehaltig lera vid Göksbo »lemningar af Ruppia, Zani-
chellia, Potamogeton jmf. pectinatus, mycket rikligt med Najas marina
och enstaka Ceratophyllum demersum» (NATHORST, sid. 585).
Att vid Skensta källa leta efter subboreala marina fossil tycks
emellertid icke löna sig. Åtminstone där jag grävde, gick ishavs-
leran direkt upp till det tunna, dyartade mullagret. Litorina-havet
(liksom Ancylus-sjön) hade sålunda ej här avsatt någon lera. Detta
är för övrigt utslag av ett generellt fenomen, som är synnerligen
beaktansvärt. Sa vilt mina undersökningar räcka, har jag pa
Upplandshalvön ofta funnit, att de leravlagringar, som falla på
det subboreala höjningsskedet av Litorina-tiden, äro mycket obetyd-
liga, tydligen sammanhängande därmed, att de floder och åar, som
försågo havet med lerslam, under stora delar av året endast förde
ringa vattenmängder, då de ej rent av sinade.
Med klimatomstörtningen och den subatlantiska periodens flödande
vatten mottog emellertid Östersjön ånyo massor av lermaterial. Om
vi fästa oss vid de vikar, som i det här behandlade området,
mellersta Uppland, gå upp från Mälaren, möta också 9—11 m ö. h:
vid 10—15% av L. G., d. v.s. klimatomstörtningsnivån, mäktiga marina
postglaciala leror, som fortsätta ner till Mälarens yta, medan ovan
nivån ifråga upp till åtminstone 50 % av L. G. det huvudsakligen
är ishavslera, som ligger i dagytan. Denna omkastning kan t. ex.
iakttagas i Fyrisbäckenet N och O om Uppsala, Hågaån vid Flogsta,
Knivstadalgången vid Knivsta station, Märstaslätten nedanför Oden-
sala kyrka o. s. v.
Det antages som självklart, att flertalet av inlandets halofyter
slår på mark, vars grundvatten innehåller ett överskott av salter,
närmast. koksalt, kvarlämnade av det tillbakavikande havet. På
Uppsala Kungsäng har man i brunnarna funnit en ganska hög halt
av koksalt och även jod. ALMÉN säger (Kartbladet Uppsala, sid. 54)
om några brunnar i den bebyggda delen av Kungsängen: »Några
brunnsvatten innehålla mer salter, än som stundom finnas i Bott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
