Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
med jämnbreda flikar, tydliga kronbladsrudiment och större skidor
än L. ruderale, som de eljest mest likna av våra arter. För ruderale-
gruppens arter må följande examinationsschema lämnas.
A. Kronblad längre än fodret. Skida nästan cirkelrund (— äggrund),
3—4 x 2,5—3,5 mm. L. virginicum L.
B. Kronblad kortare än fodret eller saknas.
1. Övre blad hela, jämnbreda.
a. Nedre blad djupt och smalt parflikade. Skida äggrund, 2—2,5
x 1,5—2 mm. L. ruderale L.
b. Nedre blad grunt flikiga. Skida nästan cirkelrund, (2,5—)3 X
(2,5 —)) mm. L. neglectum Thell.
2. Även övre blad flikade eller tandade.
a. Övre blad djupt flikade med jämnbreda flikar.
a. Skida 3—35 x 2,—3 mm, knappt nätådrig. Frón ving-
kantade. L. bonariense L.
ß. Skida 25-3 X 2—2, mni, tydligt nätädrig. Frön ej ving-
kantade. L. spicatum Desv.
b. Övre blad glest tandade. Skida äggrund (— cirkelrund), 2,5—3
x 2—2,5 mm. L. densiflorum Schrad.
Av ruderale-gruppens arter är den enda i gamla världen in-
hemska Lepidium ruderale. Som den numera är spridd över större
delen av Europa och vissa delar av främre Asien, är dess ursprung-
liga hemland svårt att fastställa, men synes vara att söka i Medel-
havsområdet. Dessutom förekommer denna art införd åtminstone
i Nordamerika. L. bonariense och spicatum härstamma från södra
Sydamerika, där den förras område tyckes sträcka sig föga norr om
vändkretsen, den senare är hemma i Patagonien och Magellanslän-
derna. De äro tydligen mycket sällsynta advenlivväxter, då de icke av
THELLUNG! anföras såsom sådana från någon punkt. L. densiflorum,
neglectum och virginicum åter äro nordamerikanska arter, som i
senare tid blivit införda till gamla världen. Mest spridd är L.
virginicum, därnäst L. densiflorum och minst L. neglectum. 1 Nor-
den ha åtminstone L. densiflorum och ruderale funnit fullt fast fot-
fäste, fastän de knappast iakltagits såsom säkra neofyler. Mera.
tillfälliga äro de tre andra arterna. Men även de ha åtminstone i
några fall genom självsådd hållit sig kvar några år på samma Flats.
a. Lepidium ruderale L. |
Lepidium ruderale är utan tvivel en mycket gammal medborgare
av den svenska floran. Den omtalas redan av OLoF RUDBECK (pater)
! Uppgifterna om arternas extraskandinaviska utbredning äro hämtade ur A.
THELLUNGS utmärkta monografi »Die Gattung Lepidium (L.) R. Br.» (Neue Denkschr:
allg. schweiz. Gesellsch. f. Naturwiss. 41:1, 1906).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
