Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
läran (jfr t. ex. NicHoLs 1917 och 1918!) och ätminstone en av
dem har redan tydligen fullt spontant kommit fram till en av alla
successionistiska dogmer fullständigt oberoende behandling av vegeta-
tionen, vilken mycket nära ansluter sig till den för närvarande i
Uppsala och Zürich brukliga och i huvudsak blott genom en något
primitivare undersökningsmetodik skiljer sig från densamma (jfr
VESTAL 1914, 1917 och 1919).
Skillnaden mellan de svenska och amerikanska skolornas succes-
sionsundersökningar preciceras av ROMELL på sid. 138 på följande
enkla och troskyldiga sätt: »Pour l’école d’Upsal c’est d’abord un
intérét purement historique de suivre limmigration des différentes
espéces, et puis elle emploie la progression ou la régression de leurs
frontieres, reconstruites d’apres le témoignage des tourbieres, comme
preuves des changement préhistoriques du climat. Pour l’école
américaine, la succession est avant tout un moyen pour saisir la
complexité immense et difficile à analyser du gros des facteur
biotiques. Dans les deux cas, la conception mentionnée ci-haut
que la végétation est un réactif pour ainsi dire sur les facteurs
écologiques, forme une hypothese de travail nécessaire pour parvenir
à toute conclusion.» Hade ROMELL studerat den svenska torv-
mosselitteraturen, hade han kanske upptäckt, att denna under det
senaste kvartseklet, alltsedan den tid, da Uppsalaskolan med RUTGER
SERNANDER i spetsen bórjade spela en ledande roll inom densamma,
särskilt inriktats på att söka utreda just växtsamhällena och deras
successionsförhållanden, såväl fossila som recenta. Betecknande
äro de ord, med vilka L. von Posr (1918, sid. 443, jfr även 1909,
sid. 3—4), som väl mer än någon lorde vara kompetent att bedöma
denna verksamhet, karakteriserar densamma:
»I motsats mot den paleofloristiska torvmosseforskningen söker
den paleofysiognomiska, med RUTGER SERNANDER i Sverige och
C. A. WEBER i Tyskland som föregångsmän, genom noggrann ut-
redning av mossarnas stratigrafiska byggnad fastslå de enskilda
‘I NıcHoLs’ stora vegetationsmonografi från Nova Scotia (NicHors 1918) citeras
ej ens något av CLEMENTS’ arbeten. I det rent teoretiska arbetet av 1917 bedómes
den Clementska climaxläran på följande sätt: »This is the working-hypothesis which
the writer followed in his earlier field-studies; but observations continued over a
number of years have made it seem increasingly evident that such an assumption
is untenable from the standpoint of contemporaneous dynamic plant geography.
This hypothesis fails either to accord with theoretical considerations or to harmonize
with observed facts.» (NıcHors 1917, sid. 312—313.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
