Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
variabelt antal undersökta kvadrater och siffrorna utan vidare jämföras.
Det talas exempelvis om hur det första maximet försvinner när mate-
rialet ökas, varmed menas antalet undersökta rutor. Men:i kapp med
rutantalet får frekvensklassernas antal växa, och det är därpå, ej på det
större undersökta rutantalet, som ändringen av kurvornas gestalt beror.
Att sätta frekvensklassernas antal lika med antalet undersökta rutor
synes i förbigående sagt opraktiskt, om man vill ha fram generella drag,
av den grund att rena tillfälligheter måste alltför mycket spela in.
Förf:s kurvor likna också i hög grad vedsågar. RAUNKLER använder,
så vitt ref. kunnat finna, aldrig högre antal frekvensklasser än !/5 av
det undersökta antalet provytor.
Vad vidare angår fórfs nya sätt att grafiskt framställa sina siffror,
alltså multiplikationen med klassernas frekvensvärden, kan ref. ej inse,
att denna metod i jämförelse med den gamla framhäver något annat
nytt än det evidenta faktum, att de mest lågfrekventa arterna verkligen
äro de minst frekventa. Formellt grafiskt innebär det nya sättet att rita
kurvorna i jämförelse med det gamla en omritning av dessa senare
kurvor i en kontinuerligt från klass till klass sig ändrande skala. Om
antalet frekvensklasser är 10, blir skalan i den lägsta klassen ’/io, i den
nästa 7/10 etc. av den för högsta klassen använda skalan. Vid ett klass-
antal av 100 bleve dessa siffror ’/100, ”/100 o. s. v. Det synes alltså ej
vara så märkvärdigt, att i sekundärkurvorna det första maximet för-
svinner relativt det andra. Det måste det alltid göra i på detta sätt
beräknade kurvor vid tillräcklig ökning av »materialet> (i förf:s bemär-
kelse), försåvitt i primärkurvorna 1) det första maximet hela tiden håller
sig i de allra lägsta frekvensklasserna 2) det ej växer med stigande
klassantal (vilket synes otänkbart) 3) högsta frekvensklassen är besatt
(detta kan arrangeras genom att ta rutorna tillräckligt stora). Reellt
ligger saken på följande sätt. Om man, utgående från små rutor,
exempelvis så små att de rymma högst ett individ, går uppåt till allt
större, exempelvis av den storlek (1—16 kvadratmeter) som förf. använt,
växer såväl individ- som artantalet pr ruta, alla arter få högre frekvens-
siffror än förut och allt flera arter få den högsta möjliga frekvenssiffran.
Det relativa antalet. arter i de lägsta frekvensklasserna måste därför
sjunka, även om detta antal absolut håller sig på samma höjd genom
tillkomst av nya arter i den utsträckning att den täcker förlusterna ge-
nom artvandringen mot de högre frekvensklasserna. Av genomsnittliga
artantalet pr ruta måste alltså en allt mindre procent falla på de
lägsta frekvensklasserna. Proportionen mellan artantalen i de olika
frekvensklasserna blir överhuvud en annan och avlägsnar sig alltmer
från den på individantalen grundade, såsom förut är utrett både av
RAUNKLER och LAGERBERG. Förf. säga sid. 12, att konstanternas stora
roll i associationen ännu mer framhäves, om arternas relativa mängd-
förhållanden inom kvadraterna tas med i räkningen. Om med mängd-
förhållanden här menas individtal, täckningsgrad eller något annat
framgår dock ej av framställningen.
För att återgå till förf:s beräkningsmetod för sekundärkurvorna, må
till slut påpekas att ett införande av frekvensvärdena i räkningen i sig
10. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
