Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Tab. II. Minimiarealen för några arter i den mossrika blåbärstall-
skogen (Du Rietz 1921, sid. 150 tab. 3) enl. Svedbergs beräkningar
hos Nordhagen (1922) och i naturen.
| | Konstans N Minimiareal | Minimiareal | Konstans
| pa 1 m? beet n i naturen i 16 m?
| nee | |
Gallunarvunlganis . 2 2.2. 44% | 4531—3,2m?| >16 m’ | 80%
| Empetrum nigrum | 28, |10,32—6,45 . > 16 | 95
ibaa (yes = » 2) Ae | 4,51—3,32 . SLOP | 45 „
Melampyrum pratense ...| 65, PUSS NA > 16 85 .,
Deschampsia flexuosa .. . Wea tee SIR Pole = ills | Tata
origi puOsdi a... 30 .. ind & > 16 | 60, 4
För att ytterligare demonstrera den ringa överensstämmelse med
på deduktiv väg härledda formler, som naturen ibland finner lämp-
ligt att visa, skall jag till sist blott utan närmare kommentarer
framlägga resultatet av en jämförelse mellan de av SVEDBERG i NORD-
HAGENS senaste arbete framlagda beräkningarna (NORDHAGEN 1922,
sid. 11) och ett på måfå valt fall i naturen. SVEDBERG har här
gjort en beräkning av de arealer, pä vilka en art, som på I m?
uppträder med en viss konstans, bör bli konstant (“artens minimi-
areal" enl. NORDHAGEN). Tab. II visar för de av de icke konstanta
arterna i den mossrika bläbärstallskogen (Du Rrerz 1921, sid. 150
tab. 3), vilkas konstanstal på 1 m?” överstiger 10%, dels de av
SYEDBERG beräknade minimiarealerna, dels vad vi f. n. säkert veta
om dessa minimiarealer i naturen. Det kan tilläggas, att i det av
ILVESSALO (1922) framlagda materialet från samma association ingen
av dessa arter är konstant ännu på den av honom använda rut-
storleken av 200—250 m?; ännu på denna areal finnas i ILVESSALOS
material inga andra konstanter i fältskiktet än de redan på 1 m?
konstanta Vaccinium Myrtillus och V. vitis idaea (ILYESSALO 1922
sid. 38—39), vilket ju utgör en glänsande bekräftelse på mina av
arternas allmänna fördelning inom de olika varianterna dragna
slutledningar (Du Rıerz 1921, sid. 151—152).
* A
Som avslutning på denna skrift tillåter jag mig att anföra några
uttalanden av en botanisk forskare, som knappast torde kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
