Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
utrymme kvar för Silvaticiformia. Om östra kustbältet av Småland
gäller ungefär detsamma som om västra Halland. Svårare är att
förklara, varför gruppen är så ytterligt svagt representerad i mel-
lersta och södra delarna, som efter istiden icke varit täckta av
havet. Härom skall längre fram något utförligare ordas. Angå-
ende de för blott ett landskap kända arterna tillhöra de väsentli-
gen norra och mellersta Sverige. Från Götalands provinser äro
endast ett tiotal upptagna i min förteckning, från Svealand om-
kring 50. I Norrland insamlat material visar, att antalet också
där är betydligt.
Då det blir fråga om att söka utforska orsakerna till den kon-
centration i arternas utbredning, som avspeglar sig i kartbilderna,
far man taga. hänsyn till arternas ålder, deras spridnings-
förmäga, deras. känslighet för konkurrensen med
andra växter samt för klimatiska och edafiska fak-
borer.
Att klimatet till slut, om floran under tillráckligt làng tid
lämnades åt sig själv, skulle i första rummet bliva bestämmande,
kan väl knappast betvivlas. All anledning finnes också att an-
taga, att för flertalet Hieracium-arter de nuvarande gränserna blott
äro historiska. De flesta intaga ju ett helt litet område, blott ett
eller två landskap, och hur känsliga de än äro för klimatiska
olikheter, är det orimligt, att dessa skulle kunna hindra dem från
att sprida sig från så små områden, i synnerhet som de kunna
fördraga de rätt betydande växlingar i klimatet, som förekomma
inom deras utbredningsområden. Samma art /H. subulatidens)
fördrager så väl maritimt klimat vid havets nivå på Öland och
Gottland som det vida mer kontinentala på 200 meters höjd i det
inre Småland, vilket i flera avseenden är jämförligt med mellersta
Upplands, och det ehuru artens område norrut blott sträcker sig
till Östergötland. I mellersta Norrland ha somliga arter sin största
utbredning i öst-västlig riktning (t. ex. H. argutulum från Unders-
åker i Jämtland till Attmar i östra Medelpad, vidare naevifolium,
pseudoscioides), medan isotermerna gå nästan i nordlig riktning.
Här kan sättas i fråga, huruvida de edafiska faktorerna, som sam-
manhänga med flodernas lopp, inlandsisens rörelseriktning och
moränernas beskaffenhet, varit avgörande, eller om utbredningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
