Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
skall förklaras helt enkelt genom den på antropokor väg försiggå-
ende spridningen utefter de .gamla trafiklederna mellan Jämtland
och Medelpad. Andra arter äro gemensamma för mellersta Da-
larne och kusttrakterna i Gästrikland. Ännu orimligare vore det
att antaga, att de former, som förekomma på ett fåtal närbelägna
lokaler i en enda provins, skulle med hänsyn till sin utbredning
vara bestämda blott och bart eller ens huvudsakligen av klimatet.
En mängd arter måste därför, såsom SAMUELSSON (1910 a) fram-
håller, vara mycket unga och äga möjlighet till ytterligare spridning.
Att starka frostnätter under juni och början av juli på öppna
platser skövla uppväxande, i knoppstadiet varande hieraciestjälkar,
är ett bekant fenomen. Jag har iakttagit det så väl i södra Sve-
rige som i mellersta Norrland. Jag har därvid icke kunnat kon-
statera, att olika arter förhålla sig olika, kanske av det skälet, att
jag icke ägnat saken större uppmärksamhet utom då frosten varit
så stark, att den med förödande verkan drabbat alla arter. Det
är ej känt, om det underjordiska systemet tager skada genom
stjälkens avfrysning. Sannolikt är det ej, emedan sidostjälkar ef-
ter frostskadan pläga blomma och sätta frukt. Frukterna bliva,
så vitt jag selt, till det yttre lika väl utvecklade hos individ från
en arts yttersta gränser som hos sådana i utbredningsområdets
mitt. På vilket sätt klimatet verkar hämmande på utbredningen,
är ej lätt att konstatera. Sannolikast är väl, att det är konkur-
rensen med andra arter, som blir avgörande i närheten av de kli-
matiska gränserna, och att dess verkan företrädesvis drabbar grodd-
plantorna.
Med avseende på arternas ålder har den åsikten uttalats, att
inga nya arter uppstått efter istiden, och att ingenting med be-
stämdhet kan sägas om förhållandet mellan en arts uppkomst och
dess nuvarande utbredningsomräde (NÄGELI & PETER, 1885, sid. 62).
Dessa satser ha ej giltighet för archieracierna i Norden. Arter
sådana som H. pellucidum och andra vitt utbredda kunna icke ha
uppstått långt efter istiden och sedan spritt sig till hela skandi-
naviska halvön och till länder på andra sidan om Östersjön, in-
trängande i redan färdigbildade växtsamhällen, då deras konkur-
rensförmåga ej är synnerligen stor i de formationer, där de nu
ingå. Lika litet är det möjligt, att de talrika arter, som nu äro
inskränkta till ett eller två landskap, skulle vara mycket gamla
och dock kunnat sammanhållas på sina små områden (jfr. Mur-
BECK, 1904, sid. 296). Åtminstone hos en del arter skulle en be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
