Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
tydande splittring i utbredningen ha inträtt under växlingarna i
klimatet. Arterna mäste därför vara av olika älder. De, som
följde den tillbakavikande isranden, hade den fördelen framför se-
nare tillkomna, att de kunde sla sig ned på oupptagen mark eller
i ännu glesa formationer, såsom björkängar. Senare tillkomna
arter ha funnit marken upptagen av åtminstone i vissa skikt tätt
slutna formationer och ha vid sin spridning mött svåra hinder
särskilt i milsvida, enformiga barrskogar. Åt framtidens forskare
blir det förbehållet att undersöka, i vad mån de ovannämnda san-
nolikt nyare arterna från sina nuvarande små områden sprida sig
till större, vilket givetvis förutsätter, att de nu upptagna områdena
noga fixeras.
Frågan om huruvida någon direkt relation i allmänhet finnes
emellan Hieracium-arternas nuvarande utbredningsförhållanden och
forntida nivåförändringar, är föga studerad. Vid en flyktig blick
på Silvaticiformia’s utbredning finner man visserligen, att nästan
alla områden, vilka efter istiden varit sänkta under vatten, såsom
kusttrakterna samt Upplands, Västmanlands och Närkes slätter, äro
mindre artrika än de högre delarna av landet. Ett orsakssam-
manhang finnes nog, men det består helt visst nästan uteslutande
däri, att Hieracium-arterna (särskilt Silvaticiformia) ej trivas i de
under sänkningen avsatta avlagringarna av lera och sand eller ej
kunna konkurrera med den i slutna växtsamhällen uppträdande
flora, som tagit dessa områden i besittning, samt att många av
dem, som verkligen invandrat, sedan försvunnit i följd av landets
uppodling. Dock är det tänkbart, att någon liten del av de ar-
ter, som undanträngdes genom litorinahavet, ännu ej hunnit in-
taga alla för sig lämpliga områden på den forna havsbottnen, eme-
dan spridningsförmägan enligt min åsikt är ganska svag. Det
vore därför kanske ej alldeles hopplöst att genom Hieracium-stu-
dier på öar i skärgården och på kullar, som höja sig över ovan-
nämnda lågt liggande slätter, söka erhålla någon kännedom om
arternas vandring under de sista årtusendena.
Spridningsförmågan, som naturligtvis endast delvis beror
på fruktens yltre konstruktion, är en svårbestämd faktor. En hel
mängd arter ha odlats, även långt från utbredningsområdena.
Fröna gro med lätthet, men åtminstone Silvaticiformia pläga snart
gå ut i trädgårdarna, ehuru konkurrensen med andra arter är
upphävd. Så har varit fallet med t. ex. H. triangulare (MALME,
1896, sid. 159) och många arter, som odlats i Bergianska trädgår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
