Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(21)
flosa-flora med mycket olika karaktär, samt förklarar, att Äosa-formerna
ofta ha s. k. ö-formig utbredning. Väl inkomna på en plats, ha
nyponbuskarna i stället en märkvärdig förmåga att hålla sig kvar. Där en
Rosa-form uppträder i en isolerad ö, kan man med ganska stor säkerhet
antaga, att samtliga individer härstamma från en individ — den äldsta på
platsen — och att en sådan ö innehåller formen renodlad. Detta får så
mycket mera stöd för sig, som hybrider äro mycket sällsynta. I märklig
motsats till karaktärernas konstans hos elementararterna stär, särskildt
hos vissa former, en stark skottvariation, men genom omsorgsfulla, en
följd af år upprepade undersökningar har det visat sig, att hvad som är
fullt konstant för individen, kan anses konstant äfven för den
elementar-art, den tillhör.
Förekomsten af det stora antalet former anses bero på mutation. Detta
gäller särskildt de s. k. grund-, sub-, per-, præ- och super-formerna.
Dessa former uppträda i regel i närheten af hvarandra, så godt som
alltid med hvar för sig ö-formig utbredning, grundformerna vanligen
talrikare, de öfriga mer eller mindre sällsynta, stundom enstaka, då de sakna
spridningsförmåga. Mången gång låter det sig tydligt fastställa, att de äldsta
buskindividen af de olika formerna ha lika ålder. Författaren har i
Bergianska trädgården funnit ett flertal exempel pä dessa förhållanden
och anser sig häraf berättigad antaga, att mutationen försiggått där på
platsen liksom f. ö. på de platser, där analoga former under likartade
förhållanden förekomma.
Elementararternas gruppering i specialarter erbjuder mycket stora
svårigheter, då man i vanliga fall ej får räkna med en egendomlig habitus på
hvarje form. Relativt litet är också gjordt på detta område. Swartz
och E. Fries gåfvo i början af 1800-talet goda anvisningar i rätt riktning;
men, frånsedt att ett antal mera egendomliga former sedermera beskrifvits
af särskildt Scheutz och Winslow, har intet framsteg tagits förrän med
den öfversikt, som lämnats i Neuhans flora. Författaren har emellertid
här fört frågan framåt i högst väsentlig grad. I en utförlig framställning
af karaktärernas systematiska värde framhåller han först, hvad äfven
anmälaren iakttagit, att hvarje specialart utmärkes af en viss nyans i bladens
färgton, som är fullt konstant. Äfven kvistarna ha hos ej så få former
en karakteristisk färg. Viktiga karaktärer fås från bladens rugulositet,
konsistens och böjning eller vridning, vidare från tandningen: form och
sammansättning, samt, hvad blomskottbladen beträffar, äfven från deras
form (dock icke bredden, som kan variera betydligt) och från formen hos
fodersmåbladen, hvilken kan betraktas som exponent för bladtypen.
Taggarnas form, lutning och förhållande till hvarandra hos olika slags skott
erbjuda karaktärer af stort värde. Däremot får ej för stor betydelse
fästas vid större eller mindre förekomst af taggar, smàglandler eller hår
hos bladen. Ganska goda karaktärer anser sig författaren ha funnit i
kronbladens bredd samt framför allt hos färgen i fråga om intensitet,
förändring till violett samt det violettas utbredning öfver
kronblads-skifvan. t nyponens färg och form, särskildt till hvilken grad hos
topp-nyponen skaftet uppgår i nyponet, kan vid full utbildning hämtas
anmärkningsvärda karaktärer, men olyckligtvis framträda dessa karaktärer af olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
