Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(22)
skäl icke alltid, hvarför de ej få tillmätas så stor betydelse. Samma
förhållande råder äfven i fråga om fodrets riktning och persistens. Af
stor vikt är förekomsten af glandier hos foderbladen; om dessa glandier
sprida sig öfver nypon och nyponskaft eller öfvergå i glandelborst har
däremot föga betydelse.
Författaren lämnar slutligen en utvecklingshistorisk öfversikt af de
svenska Rosa solstilialis-iormema i stora drag. Formserierna framträda
klart och peka på att utvecklingen försiggått i riktning af trädförgrening.
I)e hårbladiga formerna anses utvecklade ur de glattbladiga och
præ-formerna ursprungligare än motsvarande per- och grundformer.
Författaren finner ock troligt, att de gröna formerna äro äldre än de blågröna
och att urformerna till den svenska R. solstitialis-formaüonen måste sökas
inom R. vi rens.
Arbetet prydes af 84 figurer i texten och en färglagd tafla, utvisande
kronbladens färg hos 14 former. L. /. Reinhold Malsson.
K. Ii. Kdpffer, Über die angebliche Giftigkeit der Blaubeeren»
und »Krähenbeeren». — Korrespondenzblatt des Naturforschervereins
zu Riga. Bd. 49, 1906. S. 141—154.
Då denna uppsats behandlar frågan om två af våra allmännaste
skogsbär. odon och kråkbär, äro giftiga, torde den kunna påräkna mera
allmänt intresse. Förf. omtalar två säkra fall af lindrig förgiftning genom
odon. Såväl i tyska, ryska, polska som lettiska språken tyda en del
namn såsom t. ex. Trunkelbeere, Rauschbeere etc. på en viss giftighet
hos odonen. Flera litteraturuppgifter angående bärens giltighet återgifvas
af förf. I Sverige är, som bekant, den tro, att bären kunna förorsaka
yrsel, hufvudvärk ocli andra förgiftningssymptom allmänt utbredd. 1 Odon
förtäras dock allmänt. Kupffer anser, att de hvarandra motsägande
uppgifterna om odonens giftighet lättast förklaras, om man, i likhet med
Ascherson och Græbner, antar, att de för de flesta personer äro alldeles
ofarliga, då andra finnas, för hvilka de äro direkt giftiga. En analogi
finnes då i den idiosynkrasi, som en del människor äga t ex. för smultron,
vissa ätliga svampar etc.
Med orätt tyckes man däremot ha gifvit Ledum palustre skulden för
det dåliga rykte odonen äga. Ledum växer nämligen ofta samman med
odon ocli dess starkt aromatiska lukt kan framkalla yrsel och
hufvudvärk.
Slutligen anför förf., att hos flugsvampen finnes, utom den verksamma
giftiga alkaloiden (muskarin), äfven en annan (svampatropin), hvilken, om
den förekommer i större mängd, tyckes kunna alldeles upphäfva svampens
giftighet. Den rikligare förekomsten af motgifter i svampen inom vissa
’ Jmfr t. ex. S. Liljeblad, Utkast till en svensk flora. Upsala 181B s. 221. —
C. F. Nyman, Sveriges fanerogamer. Del 2. Örebro 1868 s. 153. — C. A. M.
Lindman, IJilder ur Nordens flora, »el 3. Stockholm 1A05 s. 102. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
