Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
försonimarfrosterna äro sällsynta, samt 3 urkalkgrund. (Sernander
1900 p. 44). Fossilfynden visa emellertid, att eken fordom äfven
växt i de lokalklimaliskt sämre utrustade dalgångarne. Från 5
mossar invid ett litet c. 7 km. långt vattensystem, som banar sig
fram mellan kullsystemen i den här mäktigt utvecklade Örebroåsen
på sträckan Komhagsmossen (137 m. ö. h.) — Tisaren (99,5 m.
ö. h.), och vid hvars stränder nu ej vild ek står att anträffa, har
jag fvnd af fossil sådan annoterade. (Sernander Bulletin N:o 6,
Vol. III |). 340). Af dessa torde en del, såsom jag i olika
afhandlingar närmare utvecklat, förskrifva sig från atlantiska
strandskogar och ett af fynden i Lerbäcksmossen troligen från en ekskog på
mossens botten under boreal eller början af atlantisk tid. Men
fyndet vid Åsbro är antagligen subborealt. Stränderna af de båda
Hemsjöarna (99,s m. ö. h.) härstädes utgöras delvis af torfmossar beväxta
af kärrängar. Under kärrtorfven står ett, som jag antar, subborealt
stubblager. Vid den öfre Hemsjön finnas i detta stubblager
stammar efter ekar, hvilka säkerligen växt i den subboreala tallskogen
ute på mosen.
Fynd af hasselnötter långt ute i torfmossarne mellan stubbarna
i de subboreala skogsbottnarne tala i hög grad för att hasseln
äfven ingått i dessa skogar. Götalandsförekomsterna intressera oss
föga i detta samband, några andra från vissa af Svealands
barr-skogsområden, där hasseln åtminstone sällan växer i depressioner,
få genast en större betydelse. Men än viktigare mått på den
subboreala tidens varma klimat lämna sådana fynd från Norrland och
norra Norge. Jag har i en uppsats om Flyljord i svenska
fjälltrakter» framhållit, att bland den mängd fynd af subfossil hassel, som
vi nu, särskildt genom Hkdström och Gunnar Andersson, känna
från dessa trakter, helt säkert finnas liera subboreala af på
torf-mossarnes yta uppväxt hassel. Nämnas kan t. ex.
Prästgårdsmyren i Värdalen (Sernander G. F. F. Band 24 p. 454) och
Timmer-mossen i Ångermanland (Sernander, Die Einwanderung p. 61) där
jag (1822/7 89) i det subboreala stubblagret återfann mängdvis af de
härifrån genom Arnell uppgifna hasselnötterna. De voro
synnerligen väl utbildade och vittna tydligen om mycket gynsamma
klimatiska villkor; en oblonga-nöt, som jag tog i detta lager 30 m.
från mosskanten och på ungefär 1 m. djup, var 24 mm. lång och
16 mm. bred. Denna hasselnöt är den största som hittills
anträffats fossil hos oss. I Skåne når den längsta oblonga »högst 22
mm.» (Gunnar Andersson, Torfmossar i Skåne, p. 26) och i Norr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
