Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
land in i Balkanstaterna, Österrike-Ungern och Tyskland fram till
Harz och Westfalen. Dess ståndorter på den europeiska
kontinenten äro stäpp- (den växer äfven på saltstäpper) och örtbacksartade.
I »der Hercvnische Florenbezirk» uppträder den liksom Sali’ia
pratensis i vissa af >die trocknen Hügelformationen» med en karaktär,
. som ej litet påminner om de västgötska Stipa-backarnas (jmfr t. ex.
Drude, p. 377). Kerner anför i Pflanzenleben der Donauländer
p. 44 Lavatera som ett fysionomiskt framträdande element i de
snåriga brynen af det ungerska låglandets Qtierciis
pechinculata-sko-gar. — Vårdsätra-förekomsten är nu för starkt påverkad af kulturen
för att kunna lämna något bestämdt utslag om, hur Lavatera här
ursprungligen uppträdt. Allt talar emellertid för alt den kommit
från den närbelägna, mycket gamla trädgården. En hållpunkt att
bestämma tiden för dess förvildande ligger möjligen i att Linné
först år 1761 omnämner densamma. Hans »herbationes» gingo ofta
öfver Prædium Wåldsättra», men denna sä iögonenfallande växt
anföres dock icke härifrån i Herbationes Upsalienses, hvarken i
dissertationen 1753 eller den tillökade upplagan af densamma i
Ainoe-nitates 1756. — De öfriga Mälarlokalerna förtjäna emellertid en
växtfysiognomisk och historisk utredning.
Melampyrum arvense. Är ej så utprägladt sydostlig till sin
europeiska utbredning som föregående. Mot nordväst saknas den
emellertid i Norge, är mycket sällsynt på det danska Jylland, och dess
få förekomster i England anses af De Candolle, p. 677, troligen
som relativt recenta. Uppsala-förekomsterna, soin ligga nära artens
nordgräns, stå isolerade i det uppländska inlandet.
M. arvense växer hos oss dels i åkrar, dels i örtbacksartade
formationer. Dessa senare ligga dock, sa långt mina iakttagelser räcka,
alltid intill åker eller kulturmark. Wahlenberg uttrycker nog i
Flora suecica, p. 384, dess uppträdande mest träffande med orden:
»Hab. in arvis, agris el adjacentibus pialis.» Den hör till den stora
grupp af växter, hvilka, då de ej uppträda i rena
kulturformationer, ej blott hos oss ulan äfven i andra delar af Europa sällan
förekomma i fullt naturliga växtsamhällen utan i > kulturgränsen»,
såsom Johansson, p. 42, kallar »mark, som visserligen ej blifvit
odlad, men dock på annat sätt blifvit bearbetad eller omgestaltad
af människan». Om dylika växter inkommit till Skandinavien med
eller utan människans hjälp eller på båda sä|len, är i hvarje fall
mycket svårt att afgöra.
I Uppsalatrakten sågs den af Ehrhart (Beiträge 5. 1. p. 21) något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
