Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(76)
tingade olika förmågan att kvarhålla fuktigheten se orsaken till den
epi-fytiska lafvegetationens olika sammansättning. För ref. ter det sig dock
såsom mycket antagligt, att äfven barkens kemiska sammansättning
direkt spelar någon roll. Jämför man å ena sidan unga aspar med ännu
hel och slät bark, å andra sidan unga sälgar eller askar, som växa så,
att belysningsförhållandena blifva i det närmaste desamma, måste man
frapperas af de betydliga olikheterna i den på dem uppträdande
lafflo-ran. Caloplaca pyracea, Lccania syringea, L. ilimerci och Lecanora
dislans. för att nämna några exempel, äro åtminstone i södra Sverige
karaktärslafvar för unga aspar. När de någon gång uppträda på de
båda andra ofvan nämnda träden, möta de en konkurrens med andra
lafvar, t. ex. Lecanora angulosa, som synes vara dem ytterst svår att
uthärda. Några olikheter i den fysikaliska beskaffenheten hos dessa
barkar förefinnas näppeligen, de där skulle kunna betinga de storo
olikheterna i den epifytiska lafflorans sammansättning. Här föreligger ett
spörsmål, som tarfvar en ingående undersökning ocli hvars besvarande
faller åtminstone delvis inom ekologiens område.
Förf:s uppgift rörande laffloran i granskogen i Danmark
öfverensstämmer icke alldeles med hvad ref. iakttagit t. ex. på Kolmorden. Här
finns äfven i den tätaste ungskog af gran (Picea abies), särskildt på
individ, som blifvit efter i utvecklingen, en artfattig, egendomlig
lafvege-tation, bestående af Micarea prasina f. byssacea, Lecidea heinola, Bacidia
intermissa och mera sällsynta Gyalecta diluta och Lecidea atroviridis. Den
nyssnämnda Micarea-formen har ref. återfunnit i de tätaste
granplanteringarna på Omberg, äfven där på efterblifna individ med slätare bark
än de mera växtkraftiga granarna. Att döma efter dessa iakttagelser
skulle det vara icke blott den ringa ljustillgången, utan äfven trädens
snabba tillväxt i kulturskogen på bördig mark och den därigenom
framkallade snabba förändringen af barkens yta, som betingade frånvaron
af normalt utvecklade, fertila lafvar. — I urskogar i Brasilien, vid Rio
de Janeiro, i Rio Grande do Sul och i Måtto Grosso, anträffade ref.
Lecidea piperis, Gyalecta latea och närstående former på lokaliteter, där
den ringa ljustillgången lägger ett i stort sedt absolut hinder i vägen
för klorofyllförande fanerogamer att utveckla sig nere på marken, utom
när trädstammar ruttna ned och ljuset kan tränga ned genom de på så
sätt bildade gläntorna. Det finns sålunda lafvar, som i fråga om ljus
hafva mycket blygsamma anspråk.
Med dessa små invändningar mot förf:s framställning hvarken vill
eller kan ref. förringa värdet af hans arbete. Förf. har bragt under
debatt flera intressanta spörsmål och lämnat mycket värdefulla bidrag
till deras besvarande.
I fråga om artbegränsningen och nomenklaturen har förf. i allmänhet
(dock ej alls beträffande släktet Cladonia) ganska nära, men ej
konsekvent anslutit sig till Branth & Rostrup, Lichenes Daniæ (1869). Redan
för sin tid utmärkte sig detta arbete för sin benägenhet att fatta arterna
kollektivt, och ännu bjärtare framträder denna sträfvan vid en
jämförelse med lichenologiska arbeten från de senare åren. Det föranleder
därför lätt missförstånd och förväxlingar att i dessa hänseenden följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
