Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(78)
att bli ett »standard work» inom hussvamplitteraturen. På grund af
ämnets vikt torde ett något utförligare referat vara på sin plats.
Bland de timmerförstörande svamparna har, naturligt nog för öfrigt,
den s. k. äkta hussvampen (Merulius lacrymans) hittills varit den mest
uppmärksammade. Att jämväl andra hymenomyceter uppträda som
trä-förstörare i byggnader och timmerupplag har visserligen varit bekant,
men icke blifvit tillbörligen studeradt. I denna nya bok träffa vi för
första gången en utförlig och fullständig framställning af samtliga de
träfrätande svampar, idel hymenomyceter, som anträffats i våra
husbyggnader. Då äfven ytterst få mykologer af facket äro hemmastadda i dessa
stycken och därtill litteraturen i ämnet till stor del är splittrad i
notisform i ofta svåråtkomliga afhandlingar, så blir denna författarens
sammanställning och kritiska behandling dubbelt värdefull. Här behandlas
sålunda: 5 .Merulius-, 20 Polyporus-, 4 Dwdalea- och Lenziles-arter, 8
Ågaricinéer, 2 Hydrtacéer och 4 Thelephoracéer. Ett synnerligen vackert
och instruktivt illustrationsmaterial förhöjer i hög grad arbetets värde
och användbarhet. Mycket ofta anträffas de timmerförstörande
svamparna blott i form af mycelier och äro då ofta ytterst svåra att till arten
bestämma. Denna så teoretiskt som praktiskt mycket viktiga sida af
hussvampfrågan har Mez särskildt beaktat och har här för första gången
lämnat en utförligare beskrifning af de olika arternas mycelier och dessas
karakteristika.
Efter en bestämningstabell öfver samtliga arter, öfvergår förf. titi den
detaljerade behandlingen af hvarje särskild art för sig, dess utseende,
uppträdande, förstörelsearbete, lifsbetingelser och kultur på naturligt eller
artificiellt substrat.
Farligast af alla dessa svampar är utan jämförelse den s. k. äkta
hussvampen, Merulius lacrymans, som af alla är den bäst kända. Från
alla andra hussvampar skiljer den sig därigenom, att den förmår inväxa
i och förstöra torrt trä, medan öfriga arter tarfva ett mer eller mindre
fuktigt substrat och fuktig omgifning för att kunna växa och trifvas.
Det vatten, som ofta iakttages i droppform från Merulius’ fruktkroppar,
och som gifvit arten dess namn, lacrymans, den gråtande, tillföres genom
myceliesträngarna, ofta från stora distanser. Vid själfva cellulosans
sönderdelning genom svampens fermenter bildas emellertid också vatten i icke
ringa mängd, som kommer svampen till godo och som delvis betingar
dess förmåga att angripa torrt trä. Cellulosans sönderdelning får antagas
ske efter formeln: C6 H12 05 + 13 O = 6 H., O + 6 C o.,. Af Mez utförda
instruktiva försök illustrera tydligt denna svampens egen
vattenproduktion med cellulosa som råmaterial.
Då Merulius endast under vissa betingelser skrider till bildande af
fruktkroppar och i kanske flertalet fall med en viss hårdnackenhet
kvarstår å mycelstadiet, så har mycken diskussion stått angående de
specifika faktorer, som komma liymeniebildning å bane. Att ett tillräckligt
kraftigt, näringsrikt mycelium är en första grundbetingelse härför, därom
äro alla ense. Därtill måste dock tydligen komma ytterligare någon eller
några andra faktorer, i det ofta äfven de kraftigaste mycelier envist hålla
sig sterila. Man har gissat på diverse olika orsaker till hymenialbild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
