Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningens inträdande såsom tillgång till ljus, till ett visst värmeoptimum,
ställt den i samband med näringsfysiologiska spörsmål o. s. v. Att ljus
icke är den inducerande faktorn, framgår emellertid däraf, att man ofta
sett Meritlius bilda fruktkroppar i mörka grufvor och själf liar ref. för
några år sedan sett ett synnerligen vackert exempel på kolossal
fruktbildning hos Merulius i mörker inuti dräneringsrör under ett boningshus
1 Helsingborg, hvarvid rören på flera meters längd voro invändigt
fullständigt tapetserade med sporlager, så att rören styckevis t. o. ni. voro
helt tillstoppade. Efter att ha granskat de olika förklaringsförsök, som
lämnats, redogör Mez för sina egna erfarenheter och experiment samt
kommer till det resultat, att den specifika formativa retning, soin tvingar
det s-terila Jt/era/ius-myceliet till fruktkroppbildning, är att söka i
substra-tets gradvisa uttorkning. Medan man sökt göra gällande, att Merulius
med förkärlek skulle fruktificera under tiden maj—augusti, påvisar förf.
med rätta att fruktkroppar utbildas under årets alla månader.
Att sporerna, som utvecklas i oräkneliga massor, i allmänhet gro ganska
dåligt i både vatten och näringslösningar, är en gammal erfarenhet, som
förf. blott kan bekräfta. En ringa tillsats af ammonium- eller
kaliumfosfat verkar stimulerande på groningen. Därför har redan Rostrup
framhållit, att Merulius-svampens utveckling i byggnader i hög grad
gynnas, om arbetarna, som nog ofta händer, urinera å trävirket. Urinens
halt af fosfater gynnar nämligen Meru//us-sporernas groning och
groddslangarnas inträngande i veden.
För flertalet hymenoniycetmycelier äro som bekant de s. k.
schnallen-bryggorna karakteristiska, hvilka förbinda tvenne närliggande hyfceller
med hvarandra medelst en öppen sidoslang, som växer ut från den ena
cellen, förbi mellanväggen och in i granncellen. Nu är det hos
Merulius-myeeliet mycket vanligt att finna en ny mycelietråd utväxa från själfva
schnallen-bryggan, och detta har länge t. o. m. ansetts för ett specifikiim
för .V/eru/ius-myceliet. Nu påvisar emellertid Mez, att alldeles likartade
schnallenförgreningar också uppträda hos åtminstone en
timmerförstö-rande Polyporusart af vaporarius-gmppen. Däremot påvisar förf., att
det i vissa utvecklingsstadier snöhvita Merulius-myceWet på magert
nä-ringssubtrat (sällan i hus, ofta i äldre, utsugna kulturer) plättvis antager
en kanariegul färgton, hvilken färgväxling aldrig iakttagits hos någon
annan hussvamp, och som därför kan användas såsom ett diagnostikuni
på Aferu/ius-myceliet. Äfven liar af Ruhland framhållits, att
Merulius-hyfernas celler liksom hos si. Coniophora) äro mångkärniga till skillnad
från många andra »hussvampar». Polyporus vaporarius har exempelvis
2 kärnor i hvarje hyfcell.
Genom Czapek’s bekanta undersökningar öfver de träbeboende
svamparnas biologi är ådagalagdt, att A/erulius-myceliet afsöndrar tvenne ferment:
Iladromas och Cytas, af hvilka det förra spaltar hadromalens (=
ligninets) eterartade förening med cellulosan, medan cytasen i sin ordning
upplöser cellulosan Vidare har Kohnstamm konstaterat uppträdandet af
ytterligare tvenne ferment: Ainylas, som försockrar stärkelse, och
Emulsin, som spaltar glycosider och i veden närmast förarbetar
coni-ferinet, samt slutligen ett peptoniserande ferment, som upplöser plasma-
Suensl; Botanisk Tidskrift 1908. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
