Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(80)
resterna i vedparenchymets celler. Det är tack vare dessa ferment,1 som
Merulius — och väl äfven de öfriga hussvamparna — bli så ödeläggande
för våra byggnaders trävirke.
Bland de olika mycelformer, som Merulius under olika förhållanden
har att uppvisa, äro de 1 —10 mm. tjocka, ofta flera meter långa, sega,
ytligt eller i sprickor förlöpande strängarna i all synnerhet af intresse
både för svampens biologi, såsom speciellt betingande dess
vandringsförmåga och effektiva vattenledande egenskaper, och för svampens
osvikliga diagnosticering, i det inga andra hussvampar uppträda med dylika
tjockare mvceliesträngar af likartad anatomisk struktur. Hos Merulius
bestå de nämligen af tre olika hyfslag, kännetecknade af olika
dimensioner och väggtjocklek. Vid jodtillsats framträder detta mycket tydligt
å ett tvärsnitt och för Merulius äro därvid i all synnerhet de ytterst
tjockväggiga öfver hela tvärsnittet glest spridda, sklerenchymartade
hyf-trådarna karakteristiska.
Huru seglifvad Meru/ius-svampen är, framgår af ett par intressanta
data. Sporer, som uppbevarats torrt, utgrodde efter 17 månader
fullkomligt normalt utan minskning i groningsprocent eller groningsenergi.
Mycelium utväxte snabbt och kraftigt ur ett på sin tid inficieradt
trästycke, som i 4 år 8 månader stått uppställdt fullkomligt torrt som
mu-seiföremål i ett glasskåp. Hartig höll före att hussvampmyceliet kunde
med bibehållen lifskraft genomgå en hviloperiod af ända till 40 år!
Häraf framgår tydligt, hvilken envis fiende Merulius kan vara, där den
en gång ordentligt innästlat sig.
En synnerligen intressant fråga, som varit och alltjämt är föremål för
liflig debatt, är den, huruvida den äkta hussvampen, Merulius
lacry-mans, förekommer spontant vildväxande i våra skogar eller icke, samt
om den kan uppträda som verklig träddödande parasit eller blott som
saprofyt på dödt virke. Den senare frågan får numera, sedan flera
forskare utfört städse negativt utfallande infektionsförsök, anses definitivt
besvarad sålunda, att Merulius lacrymans är en obligat saprofyt.
Finnes Merulius vildväxande i våra skogar eller ej ? Hartig var af
den meningen, att svampen i fråga väl ursprungligen varit spontant
förekommande ute i fria naturen å döda trädstammar, men numera genom
vår »ordnade forstkultur» (H. kände tydligen ej våra svenska skogar!)
försvunnit ur skogen och blifvit »eine heimatlose Kulturpflanze».
Goep-pert & Poleck, tvenne förtjänstfulla hussvampforskare, voro likaledes
af den åsikten, att Merulius — liksom så många andra af våra
kulturväxter — ingenstädes funnes vildväxande, utan numera har »seinen
Heimatschein verloren», och i samma riktning ha en bel rad författare
uttalat sig.
Hartig själf blef emellertid . senare i tillfälle meddela ett fynd af
Merulius på en otvifvelaktigt spontan förekomst i fria naturen och på
senare åren ha ett flertal mykologer kunnat meddela liknande förekomster
af »vildväxande» äkta hussvamp. Samtliga dessa meddelanden äro hop-
1 Hos Polyporus squamosus har ISuli.kk kunnat påvisa ej mindre än 9 olika
enzym (Annals of Botany. lüOti).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
