Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(184)
svårutredda släktet Kubus, och med den för honom karakteristiska sega
uthålligheten ägnade han många somrars naturstudier och långa
vintermånaders flit åt bearbetningen af det väldiga hithörande material, han
småningom sammanförde. Efter mera än trettioårigt arbete publicerade
Areschoug 1885 sitt stora hufvudarbete i ämnet Some observations ön
fhe Genus Rubus». Detta 185 kvartsidor stora verk äger betydelse icke
blott därigenom, att talrika nya typer inom släktet, här och i föregående
arbeten urskilda, omsorgsfullt och ingående karaktäriseras, utan äfven
därigenom, att dessa omsorgsfulla detaljstudier ledt honom in på
artbildningens stora problem och på försök att i detalj spåra de yttre
förhållandenas inflytande i de nybildade arternas morfologi. Han utredde,
att vi i Skandinavien ha ett stort antal endemiska former, och sökte visa.
att dessa utan öfvergångsformer uppstått så att säga med ett slag ur
närstående arter. Areschougs för sin tid nya och från den härskande
uppfattningen afvikande åsikter mötte visserligen från flera håll
gensägelse, men ingen torde bestrida, att hans skarpa och klara öga i
hufvudsak ledt honom rätt i systematiskt afseende. Den vidtgående
art-bildningsteori han utvecklade hade han tillfredsställelse att under de
senaste åren af sitt lif få se triumfera med Hugo de Vries
mutationsteori.
Då Areschoug inhämtade kunskap om Skånes flora, voro de befintliga
Hororna redan åldriga. Fries Flora scanica var tryckt 1835 och Liljas Skånes
flora 1838. Det låg därför nära till hands för en person, som i så hög
grad som A. var intresserad af det egna landskapets växter, att söka
åstadkomma en ny flora, innehållande äfven de senaste årtiondenas nya
fynd och utredningar. Det vill emellertid synas som om den egentliga
orsaken till att Areschoug grep sig an med arbetet var behofvet, att vid
sin undervisning i »realskolan» ha en flora af lämplig omfattning att
sätta i ungdomens händer. Hela förordet i första upplagan af hans
Skånes flora af 1866 andas helt de pedagogiska synpunkterna. Boken,
332 sidor, är emellertid mycket förtjänstfull, rik på egna iakttagelser och
kontrollobservationer i diagnoserna och med talrika nya ståndorter för
anmärkningsvärdare och sällsyntare arter. I stort sedt är den dock
skäligen likartad den då rådande floratypen, för hvilken Hartmans flora
var mönstret. Ett mycket stort framsteg ligger mellan denna första samt
den 15 år senare utgifna andra upplagan af Skånes llora. I rent yttre
mått hade arbetet nästan fördubblats, i det den nya upplagan
omfattade 607 sidor, och dessutom var formatet större; men, hvad viktigare
var, den hade förändrats från en examineringsbok till en vetenskaplig
handbok, stående på höjden af sin tids forskning. Långa utförliga
diagnoser, upptagandet af talrika formafvikelser, en ofantlig ökning af de
växttopografiska uppgifterna samt ej minst den omsorgsfulla kritik, med
hvilken alla uppgifter granskats och ^beskrifningar utförts, gjorde den
till vår ojämförligt främsta provinsflora, en hedersplats som den
fortfarande intager.
Samtidigt som Areschoug sysslade med den skånska Horan och
insamlade lokaluppgifter om densamma öppnades hans ögon för en mängd
egendomliga utbredningsanomalier hos en del skånska och andra skan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
