Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(185)
dinaviska arter. Vid denna tid hade läran om en kvartär istid i norra
Europa genom Torell m. fi. fått ett fast grundadt underlag, och
Areschoug var den förste, som mera genomfördt tillämpade denna teoris
lärdomar på vår floras historia och nuvarande utbredningsförhållanden
Med verkligt genial blick har han i sitt hufvudarbete på detta område,
den 1866 tryckta afhandlingen »Bidrag till den Skandinaviska
vegetationens historia», uppdelat vår flora i vissa hufvudelement och sökt visa,
hurusom dessa, utmärkta genom vissa biologiska fordringar, under skilda,
klimatiskt olika skeden invandrat till Sverige. I allt väsentligt ha hans
åsikter bekräftats af senare tiders forskning, ehuru han helt säkert
öfverdrifvit centrala och norra Asiens betydelse som artbildninghärd för den
nutida europeiska floran. Den växtgeografiska forskningen lade han
emellertid med sextiotalets slut åsido och upptog den senare endast i
samband med sina studier öfver släktet Rubus samt vid diskussioner
af ett par intressanta skandinaviska växtfynd: Trapa natans och
Artemisia stelleriana.
Systematikens noggranna växtanalys förde Areschoug öfver på den
speciella morfologien och den morfologiska biologien. Hans tidigaste
arbete häröfver, »Bidrag till groddknopparnas morfologi och biologi»,
publicerades 1857, hans sista, nära 40 år senare, under titeln »Beiträge
zur Biologie der geophilen Pflanzen». Den förstnämnda afhandlingen
inledes med ett kapitel behandlande frågan om hvad som bör anses
som växtindivid; i detta ljuder ännu återklangen af naturfilosofiens
spekulativa syn på tingen. Sedan beskrifvas ytterst noggrant och
omsorgsfullt en mängd undersökta arters groddknoppar. Denna term äger
emellertid icke den betydelse som i våra dagar utan betecknar öfverhufvud
perennernas förökningsknoppar. Då man läser denna gamla goda
afhandling och ser, liur den en gäng allhärskande deskriptiva morfologien
här brottas med de frambrytande biologiskt-fysiologiska åskådningarna
förstår man, hvilka ofantliga framsteg botaniken gjort under den senaste
mansåldern. Ett ämne, i vissa afseenden berörande härmed likartade
problem, behandlas i Areschougs sista större morfologiskt-biologiska
arbete, om de geofda växternas biologi. Undersökningen afser i första
rummet att utreda det sätt, på hvilket underjordskottet banar sig väg
fram till jordytan. Ett flertal typer urskiljas och afbildas, sambandet
mellan form och lefnadskraf analyseras. Några verkligt nya och
betydande resultat lämnar emellertid denna undersökning knappast.
Äfven vedväxternas biologi var under ett antal år föremål för
Areschougs studier. Hans hufvudarbete häröfver utgafs 1877 under titeln
»Beiträge zur Biologie der Holzgewächse» och utgör en diger afhandling
på 145 sidor i kvart jämte 8 tatlor. Tio år senare publicerade han i
Englers Jahrbücher en kortare sammanfattande öfversikt af sina studier
och synpunkter på föreliggande område. De ledande grundtankar, til!
hvilka Areschoug nått fram voro följande. Mellan perennerna och träden
råder en grundväsentlig skillnad i det afseendet, att de förras lifsenergi
är i det väsentligaste riktad på utbildning af sådana delar, som stå i
den sexuella fortplantningens tjänst, medan hos vedväxterna densamma
skulle gå ut på »die Entwicklung des beharrlichen Stammsystems". Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
