Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
bl. a. Calamagrostis epigeios, Carex ericetorum, Spergula vernalis och
Thymus serpyllum. Hela serien af hedartade formationer är för
öfrigt ytterst nära öfverensstämmande med vegetationen på
sandområdet vid Mora. På Tavastmon förekommer enligt Herlin (1896.
t. ex. s. 75) gammal nu bunden flygsand i stor utsträckning.
Framför allt på denna växer Dianthus. Oaktadt Herlin påträffat denna
sand inlagrad i torfmossarnas lagerföljd, är dess ålder mycket
osäker. Herlin (1896, s. 80) anser Dianthus vara relikt från sandens
aflagringstid.
Utanför Fennoscandia finnes Gypsophila fastigiata i västligaste
Ryssland från Ingermanland i norr till Podolien i söder (äfven i
Pensa i östra Ryssland), i större delen af Österrike och Ungern (dock
ej i alptrakterna), i östra Tyskland samt på några enstaka
punkter i västra Tyskland. Den saknas däremot alldeles i södra
Tyskland. (Jfr t. ex. Areschoug 1867, s. 57; Schulz 1909, s. 57).1
Här nedan vill jag 1111 lämna några exempel på Gypsophilas
förekomstsätt utanför Fennoscandia.
I Ingermanland förekommer Gypsophila på de stora
sandområdena, som omge de stora vattendragen, såväl kring Luga som
Na-rova (Meinshausen 1878, s. XII o. 50). Delta sandiga land bar
vanligen en stäppartad prägel- På de flackare partierna finnas
sparsamma, magra gräs och örter, som växa antingen i ett tätt, grått
laftäcke eller direkt i den lösa, gula sanden. Bland de vanligaste
arterna nämnas Artemisia campestris, Festuca ovina, Gypsophila
fastigiata, Jasione montana (dock hufvudsakligen i de torra barrskogarna),
Solidago virgaurea och ’Thymus serpyllum, för att blott upptaga de
arter, som äro gemensamma med de svenska fastlandsfyndorterna
för Gypsophila.
I centrum af utbredningsområdet förekommer Gypsophila som en
karaktärsväxt i tallskogar och på sandpustor. Så t. ex. uppger
Massalsky (1888), att den kring Druskeniki i Lithauen är
karaktäristisk för tallskogarna på sandblandad lerjord. I främsta rummet vill
jag dock hänvisa till Khrners bekanta skildringar från de ungerska
pustorna, där Gypsophila förekommer som en karaktärsväxt i
Stipa-formationen (Kerner 1863, s. 292). Denna förekommer på bunden
flygsand och utgör ett mellanstadium mellan den koloniartade ve-
’ Förr har den uppgifvits förekomma äfven i Dalmatien, norra Italien och
sydöstra Frankrike, hvilka uppgifter dock visat sig bero på förväxling med andra
(iiipsoj)hiln-a rter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
