Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
stora ödsliga gipsytorna (Drude 1902, s. 378). Det hercyniska
floraområdet är, oaktadt det ligger långt utanför det klimatiska
stäppområdet. bekant för sin stora rikedom på stäppväxter (»pontiska» arteri.
Flera af dessa äro karaktäristiska för de svenska alfvarområdena.
Den västligaste punkt i Europa, där Gypsophila fasligiata
förekommer, torde vara sandfälten vid Mainz. Denna fyndort ligger
enligt Jänmcke (1889, s. 93) långt aflägsen från den närmaste.
Gypsophila förekommer här företrädesvis i tallskog, af hvad slag
denna är framgår ej. Här växa ovanligt talrika sydosteuropeiska
arter till stor del långt utanför sitt egentliga utbredningsområde.
Särskildt vill jag nämna Helichrysum arenarium och Viola arenaria,
som växa äfven på de närmare beskrifna svenska fyndorterna. Af
särskildt intresse är, att terrängen har karaktären af ett
dynland-skap (Jänmcke 1889, s. 94).
Af det ofvanstående framgår, huru likartadt Gypsophilas
förekomstsätt är inom hela dess utbredningsområde: i sandiga
tallskogar och på sandfält samt på klippor. Vegetationen på fyndorterna
i Fennoscandia är ytterst nära besläktad med densamma på
ståndorterna inom de centrala delarna af dess utbredningsområde. Detta
gäller i fråga om såväl vegetationens allmänna fysiognomi, som
art-beståndens sammansättning.
Gypsophila fasligiata betraktas allmänt som en stäppväxt, som
har sitt egentliga hem inom sydöstra Europas stäppområden.
Härifrån utbreda sig talrika för stäppen karaktäristiska arter till
Östersjöländerna. Äfven i Fennoscandia förekomma åtskilliga. De ha
sin hufvudutbredning på Öland och Gotland, men ganska många
förekomma äfven på Sveriges fastland och i Finland. Endast en
af dessa växter, som i allmänhet karaktäriseras som stäppväxter,
finnes inom den norrländska barrskogsregionen, nämligen just
Gypsophila.
Dessa »pontiska» växter anses oftast vara relikter på de platser
i Centraleuropa, där de förekomma utanför sitt egentliga
utbredningsområde. Men från hvilken tid äro de alt anse som relikter’’1
1 Litteraturen på detta område är synnerligen omfattande. Det är ej min afsikt
att inlåta mig på någon mera ingående diskussion af de olika åsikter, som gjort sig
gällande om de mellaneuropeiska stäppväxternas invandringshistoria. .lag vill
endast omnämna några uttalanden, där Gypsophila direkt omnämnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
