Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
månaderna. En arts utbredningsområde särskildt inom Sverige
begränsas ofta norrut af någon isoterm. Dock är att märka, att
ett annat klimat under föregående tider lämnat spår efter sig i
växternas utbredning (jfr föreg. kap.). Gypsophila faslig id tas
nord-och västgräns följer ej någon isoterm. Ej heller synes mig
nederbörden böra direkt spela någon större roll för en art af Gypsophilas
karaktär. Den klimatiska faktor, som för en stäppväxt bör spela
den största rollen, är utan tvifvel den direkta solstrålningens
intensitet och mängd, hvilken naturligtvis i viss mån sammanhänger
med nederbördsmängden (jfr Hock 1898). De af Hamberg (1909)
helt nyligen publicerade kartorna öfver antalet solskenstimmar under
årets olika månader ge dock ej några säkra anvisningar. För
Finland, där Gypsophila-iyndorlema erbjuda de största svårigheterna,
finnas inga dylika kartor, såvidt jag känner. Jag vill dock
framhålla, att antalet solskenstimmar, särskildt under sommarmånaderna,
är mycket stort på Öland och framför allt på Gotland. På grund
häraf äro vissa ståndorter, såsom alfvarområden och sandfält,
föremål för en stark lokal uppvärmning (Johansson 1897, s. 61;
Hem-mendorff 1897, s. 29: Witte 1906, s. 29). Detta förhållande torde
vara en af de allra viktigaste orsakerna till dessa öars rikedom pä
sydosteuropeiska xerotermer.
Äfven fyndorterna för Gypsophila inom Skåne ligga inom ett
område, där talrika sydosteuropeiska xerotermer trifvas. Tallskogen
vid Snogeholmssjön kan ej vara den ursprungliga ståndorten för
Gypsophila i trakten, da tallbeståndet helt säkert är planteradt.
Hurudan vegetationen varit före dettas tillkomst, känner jag ej, men det
synes mig vara ganska sannolikt, att vi haft m. 1. m. öppna
sandfält. Den rikliga förekomsten af bl. a. Ammophila arenaria, Carex
arenaria, Elymiis arenarius och Helichrysum arenarium talar ej för
dessas nutida invandring från något längre bort beläget område.
Det är därför antagligt, att dessa liksom Gypsophila och flera andra
äro rester från den vegetation, som funnits på sandkullarna, innan
skogen planterades, men genom denna fått sin utbredning i hög
grad inskränkt för att i dessa dagar åter utbreda sig. Ar sanden
af flygsandsnatur, torde dynerna ändock vara af hög ålder.
Gypsophilas förekomst i Moratrakten är mycket svårförklarlig.
En möjlighet vore ju, att Gypsophila genom människan kommit till
Mora. I så fall vore dess förekomst på de åtminstone delvis genom
människans åtgörande öppna sandfälten det primära; sedan skulle
den härifrån ha spridt sig in i tallhedarna i enstaka exemplar. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
