Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
är dock föga sannolikt, bl. a. därför att Gypsophila ej brukar
uppträda som kulturelement; såvidt jag vet, är ej ett enda exempel
härpå kändt från Fennoscandia. Vidare förekomma på tallhedarna
i Mora andra växter: Anthyllis, Calamagrostis epiyeios och Carex
ericetorum, hvilka visserligen ej bruka räknas till den svenska
florans stäppväxter, men äro mycket sällsynta i Norrland och ha stor
utbredning i Osteuropa (jfr ofvan, s. 37). Moratrakten har ej i något
afseende mera kontinentalt klimat än öfriga delar af mellersta
Sverige. Ej heller är jordarten, där Gypsophila växer, i någon högre
grad kalkhaltig. Visserligen ligga alla fyndorterna på silurisk
berggrund, men den ofvanliggande, mycket mäktiga sanden är bildad
af de kalkfattiga dalaporfyrerna, som vidtaga nordväst om Siljan.
Området väster 0111 Orsasjön är ett af de största sandområdena i
Sverige. Sandens starka uppvärmning under sommarens
solskensdagar gör det möjligt lor Gypsophila att trifvas.
Äfven de finska Gypsophila-fyndarlerna befinna sig pä mark, som
under sommaren starkt uppvärmes. Fyndorterna på karelska näset
ligga ganska nära de öfriga i de ryska Östersjöländerna. Långt
aflägsna från dessa ligga de öfriga linska. De i Satakunta ligga
ungefär midt emellan de karelska och de i Mora. De
märkligaste af alla fyndorterna äro utan tvifvel de i Kuusamo och Imandra.
De i Kuusamo ligga c:a 550 km. från närmaste söder därom
belägna; den i Imandra ligger ytterligare c:a 250 km. längre norrut.
I dessa fall är det åtminstone för närvarande svårt att utleta någon
klimatologisk faktor, som kan gynna dessa områden. På Hvita
hafvets nordkust förekommer, som ofvan nämnts, äfven Dianthus
arenarius. Det är troligt, att ingendera af dessa arter kunnat
förekomma, om de ej valt ståndorter, som i hög grad äro föremål för
lokal uppvärmning och ej heller äro bevuxna med ett slutet
vegetationstäcke. Flera andra äkta stäppväxter förekomma äfven enligt
Pohle i 1903, s. 90 o. följ.) på torra backar inom nordligaste delen
af det nordryska skogsområdet i trakten nordost om Archangelsk.
Sernander (1908) har omnämnt förekomsten af fossila
flygsandsdyner på liera ställen i Sverige. Till de af Sernander nämnda
exemplen kunna utom de redan ofvan lämnade läggas flera,
särskildt från Finland (jfr t. ex. Herlin 1896, s. 78). Det synes mig
vara mera än en tillfällighet, alt Gypsophila fastigiata förekommer
på gammal nu till största delen bunden flygsand i Dalarne, samt
att ståndorterna i Skåne och vid Mainz äro af den beskaffenhet,
att vi här med stor sannolikhet haft postglaciala flygsandsfält. Det ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
