Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(24)
äro degenererade, men en del normala postflorationsföreteelser. såsom
fruktens ansvällning, utlösas ändå utan yttre inverkan, alltså till synes
spontant utan hvarje medverkan af några hanliga element. Denna
företeelse, som man vet förekomma hos en del gurksorter, äpplen, päron,
drufvor m. fi., har af den numera aflidne växtfysiologen Noll benämnts
partenoka rpi. d. v. s. bildning af jungfrufrukter. Det är alltså tydligt,
att i en hel del fall postflorationsfenomen och fruktbildning kunna
utlösas utan vare sig embryobildning eller ens pollination.
För utforskandet af orsakerna till postflorationsföreteelsernas
framkallande är emellertid den iakttagelsen af vikt. att äfven hos sådana växter,
som alldeles sakna förmågan till partenokarpi, likväl impulsen till
fruktens utbildning sker före själfva befruktningen och i så fall genom
pollinationen.
Sedan länge känner man sålunda, att hos Hera orkidéblommor
fröämnena vid blomningstiden icke ens äro utbildade. Först efter
pollina-tionen och sedan pollenslangarna börjat växa, begynna fröämnesanlagen
att utväxa till fröämnen samtidigt som fröfästena jämte fruktväggen svälla,
och det kan förflyta månader från den stund, pollinationen ägde rum,
och till dess befruktningsdugliga äggceller äro färdigbildade. Uteblir
pollination, uteblir också fruktväggens och fröämnenas första utbildning.
Häraf framgår alltså med all önskvärd tydlighet, att det endast är
pollinationen i och för sig, alldeles oberoende af befruktningen, som ger
impulsen till fruktbildningen. Man har också, åtminstone delvis, lyckats
framkalla dylika postflorationsföreteelser bos orkidéblommor förmedelst
främmande pollen, som i öfrigt ej alls har någon befruktande inverkan.
Men nu frågas: huru kan enbart pollinationen åstadkomma en sådan
genomgripande inverkan på blomdelarnas vidare utveckling?
Många möjligheter kunde härvid tänkas. Nära till hands ligger det
antagandet, att pollenkornen och de växande pollenslangarna skulle
utöfva någon kemisk inverkan, som föranledde fruktämnets tillväxt. Man
kunde då närmast tänka på några slags enzymverkningar, emedan som
bekant pollenslangar afsöndra enzymer. Så t. ex. är det ett enzym, som
upplöser midtlamellerna i stiftets och fruktämnets väfnader, hvarigenom
vägen banas för pollenslangens framträngande mol mikropylen. Men
hittills har det ej lyckats att ur pollenslangar extrahera några ämnen,
hvilkas insprutning i fruktämnet framkallar fruktbildning utan pollination.
Däremot bar Treub iakttagit, att hos orkidén Liparis latifolia
insekt-styng af någon gallstekel?) framkallar fröfästenas och fröämnenas
ansvällning oberoende af pollination, hvilket ju tyder på alt
postflorations-fenomenen i fråga kunna framkallas äfven af andra orsaker än växande
pollenslangar.
Det var med utgångspunkt från dessa iakttagelser som Fitting ställde
som sin uppgift att söka utfinna något sätt att — med undvikande af
pollination — likväl framkalla postflorationsfenomen hos orkidéblommor.
Snart nog fick han ett uppslag, som visade sig ganska snabbt föra tili
målet. Fitting fann nämligen, att endast en så enkel påverkan som att
lägga litet sand på märkena i nyss utslagna blommor af Rhynchostylis
retusa hade till följd, att blommorna inom kort slöto ihop sig och viss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
