Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(25
nåde, medan kontrollblommor, som ej behandlats med sand. fortfarande
höllo sig friska nästan en månad. Någon ansvällning af pelaren eller
fruktämnet förorsakades dock icke af denna »sandpollination». Äfven
talrika andra orkidéblommor reagerade på samma vis - förutsatt dock,
att normal pollination öfver hufvud lägel framkallar vissningsfenomen,
hvilket icke alltid är fallet. Utöfvade normal pollination ingen
förkortning i blomningstiden, kunde sådan icke heller framkallas genom att lägga
sand på märket.
Men på hvad sätt kunde nu sanden tänkas verka? Det visade sig
snart, att sandpollination alltid förorsakade någon liten rispa eller ett
obetydligt sår i märkesytan med dess fina slemmiga märkespapiller. Nästa
uppgift blef då atl utreda, om ett sårande endast af märket eller
möjligen också af andra blomdelar åstadkom samma verkan. Resultatet af de
försök, Fitting gjorde för besvarandet af denna fråga, blef ganska
märkligt. Det visade sig nämligen, att äfven mycket obetydliga ingrepp på
själfva märket, såsom ett stick med nål, små rispningar eller t. o. m.
endast en obetydlig afskrapning af märkesslemmet genast framkallade
blommans hastiga vissnande, medan däremot t. o. 111. hårdhändta ingrep))
på andra delar af könpelaren blefvo utan resultat. Ja, man kunde reni
af afskära hela könpelaren nedanför märkeshålan hos Rhynchostylis relusa
och Plialaenopsis amabilis, och blommorna höllo sig i alla fall länge
friska, men träffades endast märket af en högst obetydlig rispning, så
vissnade blomman inom kort, alldeles oberoende af 0111 blomman nvss
slagit ut eller ej, ja t. o. m. knappt utspruckna blomknoppar kunde på
detta sätt bringas att vissna i förtid, innan ens blomman hunnit fullt slå ut.
Nästa fråga, som nu fordrade sin lösning, var: hur kunde ett lätt
sårande af märket, men ej t. o. m. svåra ingrepp å andra delar af
könpelaren förorsaka blomningstidens förkortande?
Förklaringen härtill vore den, att hyllets vissnande vore ett
retnings-lenomen och märket själfva retningens sinnesorgan, genom hvilket
blomman förnimmer retningen, hvilken därifrån fortledes till de delar af
blomman, hylle[ o. s. v., där reaktionen utlöses, d. v. s. där effekten af
retningen visar sig. Således råder det i orkidéblomman i retningshänseende
en intim kontakt, ett slags nervledning, mellan märket och de öfriga
llo-rala delarna. Märket är alltså att uppfatta icke enbart som ett organ,
hvars uppgift är att blott mottaga och kvarhålla pollenet, utan äfven som
sinnes- eller perceptionsorganet för en hel del af blommans
retningsförnimmelser, gentemot hvilka blomman sedan reagerar genom vissnande
o. s. v.
Att den synbara verkan af en retningsförnimmelse inträder i helt andra
delar af växten än i dem, där förnimmelsen själf direkt erfares, är ej
ägnadt att förvåna, tv intet är hos organismerna vanligare än det. Ett
blad t. ex., som påverkas af belysningen på sådant sätt. att det inriktar sin
skifva så att ljusstrålarna träffa denna under en viss vinkel vid en viss
ljusintensitet, utför denna rörelse med bladskaftet, men detta är i och
för sig alldeles okänsligt för påverkan af ljuset. A andra sidan är det
endast bladskifvan, som kan förnimma ljusriktning och ljusintensitet.
Således är bladskifvan ljusretningens förnimmelseorgan, bladskaftet där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
