Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(97
Epipogium är en växt med ganska skiftande yttre. Hittills har
den dock, så vidt jag vet, undgått att sönderstyckas i underarter,
varieteter eller former. Ytterlighetsformerna kunna emellertid förete
en rätt olika anblick, å ena sidan stora, robusta individ hållna
i rödaktig färgton med rödanlupen stjälk och de stora
blommorna på gulhvit botten mer eller mindre tecknade med rödt, å
andra sidan spensliga former med stjälk och blommor, som äro
nästan rent hvita till gulaktiga med endast sporren mera starkt
rödfärgad. Blommorna växla i storlek rätt mycket, likaså till antalet
på hvarje individ. Detta varierar mellan 1 till (i, det senare antalet
har jag dock icke funnit på exemplar från mina lokaler (redan 5
blommor äro här mycket sällsynta);på sydligare orter synesdet däremot
ej vara så ovanligt (Fries 4 och Schiøtz 15). Slutligen kan
stjälken till sin form uppvisa olikheter; ofta är den vid basen på en
sträcka af ett internods längd mer eller mindre ansvälld; de tlesta
af mina individ från Ragunda visade dock icke denna utbildning.
De båda planscherna till denna uppsats ge en föreställning om
dessa bägge typer, tall. 3 af den gröfre, mörkare, mera
storblommiga, tafl. 4 af den spensligare, ljusare, vid basen ej ansvällda
formen.
Ir.misch har (8 s. 54) anmärkt, att, enär de olika typerna äro
förbundna med hvarandra genom öfvergångar, ej gärna olika former
kunna uppställas. Till samma resultat liar jag kommit genom
granskningar i naturen, gjorda på liera hundra individ, och jag har
funnit, att talrika kombinationer kunna uppträda af de olika
karaktärerna. Att uppfatta de olika typerna såsom betingade af
olikheter i ståndortens beskaffenhet låter sig ej gärna göra; på samma
lokal finner man individ med de mest olika utseenden.
Elias Fries har (4) framställt den meningen, att den Epipogium,
som växer i bokskogen skulle afvika från den i granskogen.
Denna senare, säger han, är mycket spädare och mindre ansvälld
vid basen och af ljusare färgton än den förra. Att särskilja dessa
två ytterlighetstyper inom området för växtens variation såsom olika
växtgeografiska former kan dock icke, enligt min erfarenhet,
genomföras. Fries har grundat sin åsikt härvidlag på ett helt naturligt
ännu ganska ringa material och har därför kommit att draga en
förhastad slutsats. Såsom jag redan nämnt, ha bägge dessa typer
varit företrädda på mina lokaler — och detta såväl i Jämtland
som i Norrbotten — den senare visserligen talrikare än den förra,
Fries’ sydligare form; granskning af herbariematerial från olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
