Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(98
håll af Sverige har gifvit samma resultat. Och från Skånes
bokskogar, liksom från Tyskland föreligger å andra sidan äfven den
spädare, ljusare och vid basen ej ansvällda formen.
En om man så får säga stor nyckfullhet i uppträdandet är en
egendomlighet för Epipogium, som man ofta ser anförd.
Reichenbach (12) känner lill detta förhållande och uppgifver, att ofta liera
år förgå, utan att växten förmår sig all gå i blom, tills den ett tu
tre ett år uppenbarar sig såsom en oväntad syn på en plats, där
man de närmast föregående åren ej observerat den. Kerner (9)
skrifver, »att man ett är. då växten icke blommar, kan gå öfver
densamma sommartiden utan att ana, atl mossan och myllan döljer
den underbara växten». Från Sverige äro flera fall kända, då man
ett år förgäfves sökt Epipogium på samma plats, där den förut
iakttagits, för att den i många fall ett annat år åter skall visa sig.
Så har på den klassiska lokalen i Femsjö socken i Småland
växten, sedan den första gången anträffats 1816, ej återfunnits, och
detsamma är förhållandet med fyndet på Brämön 1885 (L. M.
Neuman: Rot. Nol. 87). Sedan den första gången påträffats i
Ragunda 1869 och likaså i Nora i Ångermanland, eftersöktes den
(enl. uppgift af resp. direktör E. Frisendahl och kand. F.
Jonsson) på samma platser förgäfves under därpå följande år. Till
sisl kan nämnas, att, af en uppgift att döma på en växtetikett i
Uppsala botaniska museums herbarium, E. Holmberg på en lokal
i Stugu s:n, Jämtland, iakttog Epipogium 1854 och 1860, men
däremot ej under de mellanliggande åren.
Man har allmänt ansett, att denna oregelbundenhet i
uppträdandet stode i sammanhang med det stora inflytande, yttre
väderleksförhållanden utöfvade pä växten, och redan E. Fries (3) kallar
Epipogium en »planta meteorica», d. v. s. en sådan växt, hvilkens
utveckling vore beroende af luftens beskaffenhet, dess fuktighet ocb värme,
en egenskap, som den delade med många svampar. Ehuru, som
längre fram utförligt skall utredas, Epipogium nog ingalunda är
okänslig för olika atmosfäriska förhållanden, utan fastmer visar i
sitt uppträdande tydliga utslag, när ändringar i desamma något år
inträffa i gynnsam riktning mol det normala, så torde dock icke
det ofvannämnda försvinnandet från en lokal under ett år (delta
är naturligtvis endast skenbart, i jorden lefver växten kvar under de
ar, den icke blommar) förklaras med tillhjälp af meteorologiska fakta.
Så ogynnsamma väderleksförhållanden kunna väl icke så ofta vara
rådande, alt en växt som Epipogium, hvilken af dess stora geogra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
