Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Flera för högbuskformationen gemensamma växter uppräknas.
Beträffande formationstypens utbredning anföres p. 546 : An den
Abhängen der grossen nordostdeutschen Diluvialthäler findet sich
die Formation sehr charakteristisch ausgebildet
Med hänsyn till dessa buskformationers jämförelsevis nordostliga
utbredning är det af intresse att jämföra likartade samhällen
från det centraleuropeiska områdets sydvästliga gränstrakter. I den
af Gradmann I) lämnade skildringen af »das Pflanzenleben der
schwäbischen Alb1 återfinnes under rubriken der Pflanzen wuchs
sonniger Felsen und Halden» <p. 112) och den därunder fallande
formationstypen Steppenheide» ett påfallande stort antal för
högbuskformationen gemensamma växter. »Von den Waldformationen
unterscheidet sich die Steppenheide allerdings ohne weiteres
dadurch. dass der Baumwuchs höchst ganz vereinzelt auftritt, meistens
sogar vollständig fehlt’ (p. 114). Samhället uppträder »an felsigen
Gehängen, auf Trümmelhalden aber auch mergeligen
Schichtenböden–. Immer aber beschränkt sich diese Formation auf
Abhänge. deren Neigungsrichtung in die südliche Hälfte der Windrose,
allenfalls auch in rein östliche oder westliche Richtung fällt–»
’p. 115 . Af anförda citat framgår redan, att ifrågavarande
formationstyp är högbuskformationen närstående. Die Steppenheide
företer emellertid såsom framhållits af Gradmann 1. c. p. 114 till sin
fvsiognomi stora växlingar; den i fysiognomiskt hänseende
närmaste motsvarigheten till högbuskformationen utgör, efter hvad det
synes, den facies af die Steppenheide, som Gradmann p. 119
beskrifver under namnet »der Heidewald.
Stora öfverensstämmelser erbjuda vidare vissa i Elsass
uppträdande buskformationer, skildrade af Issler i I). Att jämföra är
särskildt »die Strauchformation5 >p. 111» samt den därunder
fallande ståndorten Westhang des Strangenbergs» <pp. 111—112 med
dominerande Corylus arellana och i öfrigt ett stort antal för
högbuskformationen gemensamma växter. Ett sydligare i floristiskt
hänseende särdeles intressant gränsområde är beskrifvet från
Savoyen af Guinier I). Pä kalkområden förekomma
högbuskformationen närstående samhällen: utpräglade sydliga och västliga
element börja emellertid här träda i förgrunden, och sydosteuropeiska
arter saknas nästan fullständigt. Härigenom visa sig dessa
samhällen falla utanför det centraleuropeiska tiorområdet och kunna
äfven — i floristiskt hänseende — uteslutas från
högbuskformatio-nens närmaste frändskapskrets. Med angifna inskränkningar sy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
