Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
i det föregående meddelade möjligen ännu ett skäl, visserligen ej
bindande, men dock i viss mån stödjande, skulle kunna vinnas för
nämnda tolkning.
Det är ju en själfklar sak och äfven en allmän företeelse, att vid
ett skotts förgrening sidoskotten i sin bladställning och i sin
förgrening på bestämdt sätt ansluta sig till moderskottet. Däremot
är mig ej bekant och torde det näppeligen förekomma, att vid
adventivknoppbildning på en rot (eller annat, ej stamorgan)
ifrågavarande adventivskott till bladställning eller förgrening är orienteradt
efter bestämda lagar emot den stam, som alstrat roten (eller det
andra organet). Utgående härifrån, synas mig de i det föregående
vunna resultaten kunna ge anledning till följande resonemang.
På grenarna af en Selctginellci utväxer ett organ af tvifvelaktig
morfologisk natur. Det bibehåller under vissa förhållanden denna
sin egendomliga karaktär under bela sin utveckling, under andra
omständigheter öfvergår det till att i sin spets bära blad, alstrande
där ett typiskt skott. Är nu rotbäraren en rot eller tillhör del
något annat grundorgan (Goebels uppfattning kan här inrymmas),
så blir nämnda i dess spets alstrade skott af adventiv natur. Detta
borde då, ej ined nödvändighet, men med all sannolikhet, kunna
utväxa i hvilken ställning som helst gentemot det rotbäraren alstrande
skottet och dess förgrening borde vara oberoende af dettas.
Bestämmande borde då de yttre faktorerna, ljuset och tyngdkraften
och möjligen annat, vara, men så är hos Selaginella Martensii ej
förhållandet, tv såsom i det föregående visats, orienteras
rotbärar-grenen hos denna och troligtvis äfven andra arter oberoende af
dessa faktorer efter bestämda inre lagar. Tänker man sig däremot
rotbäraren af stamnatur, så blir förklaringen lätt. Det i spetsen af
en rotbärare alstrade skottet är då ej något adventivskott, som
genom en rot eller dylikt förbindes med hufvudskottet, utan det
är helt enkelt en visserligen i början modifierad gren från detta,
hvilken därför bör efter vissa, mer eller mindre stränga lagar ansluta
sig till moderskottet. Så är, såsom vi sett, förhållandet med
rot-bärargrenarna, och äfven af den anledningen synes mig själfva
rotbärarens stamnatur vara antagligare än någon annan tolkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
