Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
Biskra lämpade sig härför särdeles väl. Angående de geografiska
förhållandena må endast nämnas några ord.
Chaine de Sfa är en bergskedja, som höjer sig c a 300 m. öfver
slätten Den utgår från sydligaste Atlas och sträcker sig flera kilometer i
NNO och SSV. Öster om denna befinner sig Biskra-oasen midt i en
ler- och stenöken omgifven af kullar af tertiärt konglomerat: ät väster
sträcker sig åtminstone regnrika år mycken odlad mark. Frän
sydligaste delen af Chaine de Sfa utgår en liten bergskedja, som slutar SV
om Biskra. Norr om dessa berg sträcka sig sanddyner, och mellan de
båda bergskedjorna är marken dessutom mycket salthaltig. Chaine de
Sfa består af massivt berg. mest kalk. Klippmassorna torna upp sig
och bilda branta sluttningar betäckta med större och mindre block och
stenar. Lodrätt mot kedjan äro mycket branta erosionsdalar inskurna.
Laf- och mossvegetation saknas så godt som alldeles.
Vegetationen är utprägladt ökenartad. Växterna äro i allmänhet så
små och så lika klipporna till färgen, att de knappt märkas. Endast
en och annan buske med mörkgröna blad och något högre växt som
t. ex. Rhus oxyacanlha. skiljer sig litet mer från omgifningen. Vid
jämförelse mellan de växter, som finnas här. och förteckningar från andra
delar af Sahara och egyptisk-arabiska öknar synes, att vegetationen kan
anses typisk för nordafrikanska ökentrakter.
Början gjordes med floran i klippöknen i Chaine de Sfa. som är allra
torrast Särskildt undersöktes växterna på klippsluttningarna. Där
rinner ju det lilla vatten, som kommer, bort eller afdunstar i alla
händelser utan att tränga djupare ned. Samma växter undersöktes därefter
på ler- och stenmark, på salthaltig mark. i sandöken och slutligen på
torr och fuktig kulturmark.
Undersökningarna utfördes medelst plasmolys med normallösningar i
olika utspädning af kaliumnitrat eller sällan koksalt. Som emellertid
intet destilleradt vatten fanns att tillgå, användes Biskras vanliga
dricksvatten. I dess källor är salthalten 2.16 gr. per liter. Alltså äro alla
värden, som meddelas, egentligen något för låga. hvilket dock icke har
någon betydelse, då mätningarna endast äro relativa.
Mest användes bladens epidermis eller någon gång deras mesophyll.
Det senare gaf emellertid stundom högre värden. I det stora hela är
antagligen det osmotiska trycket lika i hela växten eller något lägre
nedåt. Till hvarje försök togos blad af flera växter från samma plats,
och snitten gjordes så mycket som möjligt på samma ställe på alla
bladen.
Resultaten, som meddelas äfven i tabellform, hänföra sig alla till
epidermis och utgöra medelvärden. Osmotiska trycket uttryckes genom
den lösnings koncentration, vid hvilken plasmolys inträdde, således i
GM KNO3 per liter lösning
Af tabellerna framgår, att osmotiska trycket i allmänhet år högre än
hos våra växter. Hos dem motsvarar det vanligen 0.15—0,3 GM KN03.
Här växlar det från 0,3 GM ända upp till 3.0 GM eller något högre. Af
46 former, som undersöktes, hade 10 = 21 % 3 GM eller högre. 16 = 35 %
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
