Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
«ch buskar någon gång dö till följd af uttorkning, inträder icke
sådan brunfärgning, förr än de åter blifva genomvåta. Cellsaften
och protoplasman hafva intorkat, innan de i dem förekommande
ämnena kunnat inverka på hvarandra. Ett vid vanlig temperatur
hastigt tolkadt blad förblifver grönt af denna anledning, om ock
det sedermera blekes så småningom, särskildt vid belvsnning. En
uttorkning af skott kan någon gång äga rum på våren, då jorden
är djupt tjälad, så att rötterna icke förmå upptaga vatten för att
ersätta det, som afdunstar från skotten, ifall luften skulle vara mycket
varm och torr, såsom den stundom kan vara under solheta dagar,
medan snödrifvor här och hvar ligga kvar, mot hvilka fuktigheten
i luften kondenseras. De frostskade skotten torka äfven förr eller
«enare, men genom brunfärgningen hos de dödade cellväfnaderna,
särskildt mellan barken och veden, röjes dödsorsaken.
Mognaden af skotten försiggår i samma ordning som deras
tillväxt, så att spetsdelen är sist mogen. Denna förstöres äfven först
vid inträffande frostskada. Merändels är äfven märgen och
särskildt dess omkrets ömtåligare för frost än veden och kambiet, så
att det kan inträffa, att skotten hos ett fruktträd till följd af
frostskada kunna vara bruna i märgens yttre del och angränsande delar
af märgstrålarne, medan kambiet på samma höjd af skottet är
lefvande och kan på normalt sätt fortsätta tjocklekstillväxten. Flere
år efteråt kan man då (enligt Frank) vid genomskärning af kvisten
ännu se denna frostskada i dess inre. Hvad beträffar partierna
utanför veden, så äro de inre delarne af den primära barken och
de yttre delarne af mjukbastet ömtåligast för frost. Stora partier
på barkens insida kunna sålunda vara totalt förstörda af frost och
bruna, medan kambiet likväl kan vara vid lif och fortsätta sin
verksamhet på våren. Efter den synnerligen stränga vintern 1911
—12, då temperaturen på Alnarp den 4 februari gick ned till —
25°, voro skotten hos många klätterrosor bruna på barkens insida.
Men på våren sköto de merändels sidoskott, och från kambiet
utbildades ett nytt lager af ved och mjukbast. Det gamla
mjukbastet var till stor del förstördt och brunt, och det protein det
innehöll kunde till motsvarande del icke tillgodogöras. De framväxande
skotten företedde också symptom af kväfvehunger. De fingo små,
bleka och delvis nästan gula blad och växte mycket långsamt.
Kambiets och angränsande delars stora frosthärdighet beror dels
på det höga osmotiska tryck, som här är rådande, och som måste
utbildas till skydd mot det tryck, som den omgifvande barken ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
