Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
under solstrålarnas uppvärmande verkan, och samtidigt visar sig härdig-
heten svagare. De lösta kolhydraten utöfva alltså en viss skyddsfunk-
tion mot kyla. Genom försök kunde han påvisa att blad, som på konst-
gjord väg uppmagasinerat sockerlösningar, visade en betydligt större
frosthärdighet än kontrollbladen. Men på hvad sätt utöfva de lösta
kolhydraten denna skyddande funktion? Kylans skadliga verkan på väx-
terna beror antagligen på att ägghviteämnena i cellen utfällas af mineral-
salterna, om dessa nå en viss koncentration i cellen. En sådan koncen-
tration inträder, då vid afkylning vatten i form af iskristaller vandrar
ut ur cellerna. Å andra sidan kunde LIDFORSS visa genom försök, att i
salthaltiga ägghvitelösningar vid frysning en dylik fällning ej uppstår,
om socker finnes närvarande. Häraf drager LIDFORSS den slutsatsen, att
den nämnda sockeranhopningen under vintern i växternas bladceller är
ett skydd för växten, då därigenom ägghviteämnenas denaturering i pro-
toplasman förhindras.
Äfven det egendomliga fenomen, som kallas psykroklini, d. v. s. att
skottaxlar utföra orienteringsrörelser vid olika temperaturer, har Lip-
FORSS underkastat en ingående experimentell analys.
Redan som ung student hade LIDFORSS af sin lärare ARESCHOUG intresserats
för studiet af det polymorfa släktet Rubus. Han anställde odlingsförsök med
olika Rubus-former, för att utforska dessas inbördes släktskap. Äfven
utfördes korsningsförsök och bastardernas afkomma undersöktes ingående.
1905 publicerade Liprorss de första resultaten af sina ärftlighetsunder-
sökningar, och sedan 1907 föreligger en utförlig redogörelse för de dit-
tills vunna omfattande resultaten. Om man betänker, att hos Rubus åtgå
minst 3 år för en generation, att LIDFORSS vidare arbetade under myc-
ket ogynnsamma förhållanden, hvilket förde med sig att försöken endast
kunde anläggas i mindre skala och alltså fortskredo långsamt (en hel
del kulturer gingo endast dåligt till), så måste man beundra LIDFORSS’
målmedvetna energi och tålamod. Före sin död hann han afsluta ett
manuskript, som innehåller de nyaste resultaten öfver dessa viktiga Ru-
bus-forskningar, omfattande en tidrymd af öfver 15 år. Som de förnäm-
sta resultaten af dessa framstå följande.
Först konstaterade han genom försök, att en mängd Rubus-arter be-
finna sig i ett stadium af mutation. Ofta uppträda s. k. konvergerande
mutationer, d. v. s. ur helt olika moder-arter kunna framgå former, som
i hög grad likna hvarandra och som af systematiker, utan kännedom
om deras ursprung, säkerligen skulle räknas som varieteter af samma huf-
vudart. I sammanhang härmed torde böra framhållas LipForss’ ener-
giska uppfordran till försiktighet vid uppställande af former och variete-
ter utan tillräcklig, på ingående kulturförsök grundad kännedom om den
verkliga beskaffenheten af skiljaktigheter formerna emellan.
Ur de omfattande korsningsförsöken framkommo högst intressanta re-
sultat. I vissa fall fick han efter korsning (och med iakttagande af alla
kauteler) dels ett antal äkta bastarder (m. e. m. mellanformer), dels ett stort
antal s. k. falska bastarder, som i allt öfverensstämde med den art, som
vid korsningen fungerat som honplanta. De äkta bastarderna gåfvo i
andra generationen en mycket polymorf afkomma, de senare voro konstanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
