Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
i fjällen torde därför ej stå i någon förbindelse med artens svenska
utbredningsområde; att döma af dess stora frekvens i Luledalens
redan undersökta sydberg får det däremot anses högst troligt, att
arten V om Sjöfallet uppträder på de flesta varma lokaler ända bort
till norska kusten.
Erysimum hieraciifolium har jag anträffat i 4 sydberg (tab. 2).
Äfven denna synes vara relativt allmän i de nordlappska sydbergen
ända upp till Torne Träsk. Närmast Lule-området är den förut
funnen af Svensson-WAnGE vid Kajtumsjöarne (14, 31) och af
VESTERGREN på Låddepakte i Sarek (1, 196). Den sistnämnda loka-
len torde uppvisa en afsevärd höjd ö. h., och arten bör därför kunna
förekomma äfven på ej alltför varma ståndorter. De här omnämnda
lokalerna i Luledalen böra därför genom ståndorter i västra hög-
fjällszonen och gränsområdet stå i förbindelse med artens stora
sammanhängande område vid norska kusten (9, II, 68). Härför
talar att den sedan gammalt är känd från Titir vid Virijaure (18, 92)
och nyligen af TENGWALL antecknats från nordsidan af Vastenjaure
(16, 270), d. v. s. från grannskapet af de pass, som från Norge leda
öfver till Luledalen. Den har däremot ej anträffats i östra Lappland
och förbindelse synes därföre saknas med utbredningsområdet längs
Bottniska viken (1, 263).
På i viss mån annat sätt förhåller sig Stellaria longifolia. Äfven
denna uppträder i 4 af de nämnda sydbergen, men synes däremot
ej hafva något större sammanhängande gebit i norra Norge (9, II, 150).
I Sverige har den enligt ANDERSSON och BIRGER förut ej påträffats
N om polcirkeln (1, 165), men utom mig har nu äfven SYLvÉNn funnit
arten ofvanför densamma (15, 82) och det t. o. m. i regio alpina.
Å andra sidan har jag äfven träffat den på jämn mark utom syd-
bergen, och det är därför endast med tvekan som jag i likhet med
ANDERSSON och BIRGER räknar den bland sydbergens sydskandi-
naviska arter. Af dessa skäl och då dessutom BACKMAN och Horw
uppge densamma för barrskogsregionen, torde det vara troligt, att
artens svenska utbredningsområde når ända fram till högfjällskedjan.
Sannolikt är den mycket ofta förbisedd.
Endast i tvänne sydberg har jag lyckats finna Potentilla argentea
och på båda lokalerna blott med ett par individ. Då den saknas
i de fyra västliga sydbergen, kommer den troligen icke att i större
utsträckning upptäckas närmare gränsen, allra hälst som den totalt
saknas V om denna och först längre norrut, på gränsen till Tromsö,
åter uppträder i ett litet område (9, II, 244). Enligt ANDERSSON och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
