Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
BincER har den i Sverige hittills ej påträffats N om polcirkeln
(1, 165), och de här beskrifna nya lokalerna skulle alltså vara de
första i den arktiska delen af Sverige, på hvilka arten träffats som
spontan. Enligt Backman och Horn anträffas den sällsynt i Lule
Lappmarks barrskogsregion. Härmed afses sannolikt den östligaste
delen af densamma. . Någon mera. eller mindre oafbruten rad af
lokaler torde i alla händelser icke förbinda de af mig funna stånd-
orterna med artens sammanhängande gebit i Sverige.
Fragaria vesca är af mig endast funnen i ett sydberg. Den är
förut känd från ett par lokaler vid Kvikkjokk och Torne Träsk (1, 365)
men synes icke vara vanlig i de nordlappska sydbergen. De af mig
funna individen vid Tarvasvarats voro alla sterila. Om arten här-
städes hufvudsakligen fortplantar sig på vegetativ väg, så är detta
ännu ett skäl för att betrakta denna ständort som en reliktlokal.
Något starkare sammanhang med utbredningsområdet vid norska
kusten torde i alla händelser ej finnas. Ännu mera isolerade äro
högfjällslokalerna från den smala utbredningszonen längs Bottniska
viken (1, 365).
Mest märklig är kanske dock förekomsten i Luledalen af Viola
Riviniana, som upptäcktes endast i ett sydberg. Enligt ANDERSSON
och BIRGER är nämligen arten ej förut känd från något lappskt syd-
berg (1, 94). På grund af båda dessa omständigheter torde det vara
högst osannolikt, att densamma skulle kunna förekomma äfven V
om St. Sjöfallet, där klimatet är ännu ogynnsammare. Någon recent
spridningsförbindelse med det stora utbredningsområdet vid norska
kusten är därför icke antaglig. Ännu längre är afståndet till det
svenska utbredningsgebitet, hvars nordgräns torde sträcka sig genom
mellersta Norrland. Backman och Horw anföra nämligen ingen enda
lokal för arten från Lappland och endast en från Västerbotten, i
Nysätra ungefär midt emellan Umeå och Skellefteå. Och MELANDER
nämner såsom anmärkningsvärdt att arten ännu finnes nära sist-
nämnda stad vid Falkberget (8, 208).
De tre förstnämnda sydskandinaviska arterna Sedum annuum, Erysi-
mum hieraciifolium och Stellaria longifolia torde alltså så allmänt före-
kommaide nordlappska sydbergen atten spridningsförbindelse mycket
väl kan tänkas fortfarande äga rum mellan dessa och arternas jäm-
förelsevis närbelägna sammanhängande utbredningsgebit. Däremot
gäller om Potentilla argentea, Fragaria vesca och Viola Riviniana, att
de endast synnerligen sporadiskt uppträda i dessa sydberg samt f. ö.
visa så stora anspråk på värme, att något större antal i en och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
